Ok, vad säger David Foster Wallace om sin tids TV-tittande? jo, han börjar med att säga att amerikaner tittar hutlöst mycket på tv, sex timmar om dagen i genomsnitt. Hela essän handlar om hur TV-tittandet påverkar den amerikanska kulturen.
Kom ihåg att essän är skriven i början av 90-talet: internet är inte vidare spritt, kabel-tv har precis slagit igenom och folk läser fortfarande papperstidningar.
DFW säger att för vissa människor väger nackdelarna mer än fördelarna när det kommer till att socialisera. En del människor finner det outhärdligt att behöva utstå den granskning som man utsätts för i sociala sammanhang. De har inte förstått koden som alla andra människor tydligen har förstått. Men de har fortfarande ett behov av mänsklig kontakt. Så de tittar på TV.
När man tittar på TV får man all den härliga stimuli som man får i verkliga situationer men man slipper att utsätta sig själv för andras obehagliga blickar. De människor som man umgås med i TVn är också mycket mer intressanta än de tråckmånsar som jobbar på kontoret. Det är här som det startar en feedback-loop.
Missbruk är när något (som kan vara helt harmlöst som träning eller samlande av skivor) orsakar problem i den drabbades vardag och det som missbrukas ses som en befrielse från missbruket.ju mer Joe Briefcase (DFWs term för den vanlige amerikanen) tittar på TV desto bättre förstår han att hans liv kommer aldrig vara lika intressant och spännande som de på TVs liv. Att titta på tv blir en befrielse från det faktum att hans liv inte är som tv. Eller Tv berättar för Joe B att det finns ett fantastiskt och rikt liv bortom tvn men det enda sättet han kan uppleva det är genom tv.
DFW menar att det som definerar Joe Briefcase inte är vad han gör eller säger utan det som folk ser att han gör och det som folk hör att han säger. Även ifall vi är ensamma så vill vi bli observerade. Vi vill känna oss själva känna och uppleva upplevelser. "Ta en sista-minuten-resa och känn känslan av att vara på semester". Paradoxalt nog så är idealet att vi ska vara omedvetna om hur vi observerar oss själva. Att vara oäkta eller vara för självmedveten ses som en dålig egenskap, /b är kända för att trakassera folk (oftast tonårs-tjejer på youtube) som de anser fejk.
Jag känner att det här är ett bra ställe att sluta, i del tre kommer jag prata om det som essän egentligen handlar om: Ironi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar