plötsligt händer det, som det heter...
regnet som faller utanför fönsrtet jut nu är det sista för så långt som prognosen räcker. yr.no säger att vi har tio dagar framför oss med sol och värme. 20 grader på dagarna.
Inget regn.
Avsaknaden av regn under slutet april/början maj är något som gör mig orolig. Det är nu som det blir pollen säsong. Björkarna har legat i startgroparna länge nu, det har varit kallt och regnigt, för två veckor sedan snöade det. Björkarna kommer ge mig en käftsmäll så det dånar om det.
May god have mercy on my soul...
25.4.12
Dubliner - James Joyce
Jag har läst klart Dubliners av James Joyce. Ända sedan jag köpte min kindle i vintras så har jag betat av klassiker av olika slag. Det sjuka är att jag inte ens har köpt någon bok utan bara laddat ner från projekt gutenberg. Det finns tillräckligt att läsa för en livstid där men ibland önska man att det fanns lite modernare böcker. De flesta är från början av 1900-talet eller äldre.
Jag läste Dubliners för att få lite uppvärmning inför Ulysses, Joyces magnum opus. Det sägs att den boken är otroligt komplicerad och man bör ha läst dubliners, a portrait of the artist as a young man och finnigans wake innan man ger sig på den. Man ska dessutom gärna ha en guidebok också.
Dubliners är en samling noveller som alla utspelar sig i Dublin i Irland. historierna är melankoliska och lite längtansfulla. Det händer oftast inte så dramatiska saker utan det är mer studier av karaktärerna. Favorit historierna var nog den om röstregistraterna som sitter och pratar efter arbetsdagen eller sista berättelsen som handlar om ett par som går på en julfest. Förresten är historien om alkholisten som pantsätter sin klocka och slår sin son riktigt bra. Eller förresten... hmm, alla historier har något tilltalande i sig.
Det sägs att miljörna och personerna i boken är extremt naturtroget beskrivna och att det fanns risk för att joyce skulle bli stämd för förtal eftersom personerna i boken var så tydliga anspelningar på riktiga personer. Det sägs också att ett utav temana i boken är den irländska identiten. I början på 1900-talet gick det en våg av nationalism genom irland och folk försökte hitta vad det var att vara irländsk. Det här skulle vara joyce ideér om den irländska identiteten.
Det som slår mig är det moderna språket. När man läser andra böcker från projekt gutenberg är det väldigt tydligt att boken är från 1800-talet. Personerna, miljöerna och handlingen känns gammalmodigt, torrt och tillrättalagt. Dubliners skulle kunna vara skriven igår. Det är en friskt fläkt, ett avbrott från all den idealism som fanns under det tidigare århundradet.
Om du har möjlighet så läs den, den är kort och mycket intressant.
Jag läste Dubliners för att få lite uppvärmning inför Ulysses, Joyces magnum opus. Det sägs att den boken är otroligt komplicerad och man bör ha läst dubliners, a portrait of the artist as a young man och finnigans wake innan man ger sig på den. Man ska dessutom gärna ha en guidebok också.
Dubliners är en samling noveller som alla utspelar sig i Dublin i Irland. historierna är melankoliska och lite längtansfulla. Det händer oftast inte så dramatiska saker utan det är mer studier av karaktärerna. Favorit historierna var nog den om röstregistraterna som sitter och pratar efter arbetsdagen eller sista berättelsen som handlar om ett par som går på en julfest. Förresten är historien om alkholisten som pantsätter sin klocka och slår sin son riktigt bra. Eller förresten... hmm, alla historier har något tilltalande i sig.
Det sägs att miljörna och personerna i boken är extremt naturtroget beskrivna och att det fanns risk för att joyce skulle bli stämd för förtal eftersom personerna i boken var så tydliga anspelningar på riktiga personer. Det sägs också att ett utav temana i boken är den irländska identiten. I början på 1900-talet gick det en våg av nationalism genom irland och folk försökte hitta vad det var att vara irländsk. Det här skulle vara joyce ideér om den irländska identiteten.
Det som slår mig är det moderna språket. När man läser andra böcker från projekt gutenberg är det väldigt tydligt att boken är från 1800-talet. Personerna, miljöerna och handlingen känns gammalmodigt, torrt och tillrättalagt. Dubliners skulle kunna vara skriven igår. Det är en friskt fläkt, ett avbrott från all den idealism som fanns under det tidigare århundradet.
Om du har möjlighet så läs den, den är kort och mycket intressant.
23.4.12
Lite kajak kanske
Efter helgens knäproblem har jag tittat runt lite efter andra aktiviteter. Att paaddla kajak är ju både roligt och utmanande. Jag har paddlat i insjöar i stort sett hela mitt liv och förra sommaren paddlade jag en del i skärgården. Det jag saknar är det vertikala perspektivet. Att alltid sitta vid vattenytan tar inte och engagerar min fantasi som bergsklättring eller cykling i kuperad terräng gör.
Forspaddling kan ju vara en lösning på det. Visst ser det kul ut?
21.4.12
It never rains but it pours
Allt kommer oftast samtidigt.
Jag satte mig för att laga slangnen som jag punkade i torsdags och upptäckte att hubben på framhjulet glappade. suck. Skruvarna som håller fast "end caps"en har skakat loss och ligger nånstans ute i skogen. så det blir antagligen att skaffa nya sånna ifall jag vill fortsätta cykla med dem.
Sen har knät börjat krångla igen. suck. Det har varit bra ett tag nu och jag hade nästan glömt bort det. Det verkar iallafall var muskelproblem och inte något som har med skelettet att göra så det ska nog fixa sig. Kan tippsa om mobilitywod.com for all you stretching needs.
Jag tröstar mig med lite alkohol och sköna filmer från kanada och göteborg.
Jag satte mig för att laga slangnen som jag punkade i torsdags och upptäckte att hubben på framhjulet glappade. suck. Skruvarna som håller fast "end caps"en har skakat loss och ligger nånstans ute i skogen. så det blir antagligen att skaffa nya sånna ifall jag vill fortsätta cykla med dem.
Sen har knät börjat krångla igen. suck. Det har varit bra ett tag nu och jag hade nästan glömt bort det. Det verkar iallafall var muskelproblem och inte något som har med skelettet att göra så det ska nog fixa sig. Kan tippsa om mobilitywod.com for all you stretching needs.
Jag tröstar mig med lite alkohol och sköna filmer från kanada och göteborg.
19.4.12
Skön dag
jag känner mig oerhört produktiv. Jag har hållt igång sedan tidig morgon ända fram tills nu.
Jag blev klar med en till kurs idag på skolan och jag fick till och med bra betyg. det är inte långt kvar nu tills jag är klar. Fem veckor sedan är det slut med det här. De kurser jag har kvar är Företags ekonomi B och filosofi B. FE b har jag bara en uppgift kvar på, den gör jag nog klar nästa vecka. Filosfin är lite knepigare. Läraren där är lite filosofisk, lite konstnärlig, lite egen. Det kan nog bli svårt att göra den kursen snabbt, men vi kan hoppas.
Sen hjälpte jag en kompis att meka cykel, typiskt nog gick det inge bra. Hennes framväxel vill inte putta upp kedjan till största klingan. jag har dragit i vajrar och ändrat ändlägen men en så billig växel har kassa inställnings möjligheter så jag klarade inte av det. Får komma tillbaka och försöka.
Sen lagade pannbiff. Jag åt en gång en hamburgare med oregano i köttet och sen dess har jag försökt återskapa smaken varje gång jag gör egna pannbiffar. Jag måste sakna någon ingrediens för det smakar alldrig lika gott som den burgaren.
Kvällen avslutades med en cykeltur. Jätteskön och lång tur men när jag var absolut längst bort fick jag punka. Jag hade så klart ingen extraslang. Dålig förberedelse. Vilken tur att man har bröder med bilar.
Jag undrar om jag lyckas klämma mig under 70 kg i vikt imorgon. Börjar tröttna på bantningen nu men 70 är målet.
18.4.12
17.4.12
Det verkar lösa sig
Förkylningen verkar ha släppt, ta i trä. Jag har varit ute och hojat 3 dagar i rad nu och halsen känns ännu inte som ett rivjärn.
Det är iochförsig inga hård träningar utan bara "ut och känna efter" cykling jag sysslar med. I söndags var jag ute och kände på snön, igår tog jag ett lungt distanspass och lite stigletning (Det finns en jätteschysst stig i ryssgraven som tyvär har ett par träd fällda över sig, någon borde göra något...) och idag tekniktränade jag lite på skolgården.
Att cykla i skogen bredvid skolan är jättebra för ungarna har slitit upp alla mark så man kan öva sig på att hitta linjer att cykla. Jag skulle haft plattpedaler för jag gjorde en spd-vurpa i början och blev lite skrajsen resten av kvällen. Men när man cyklar ht tar man lätt och studsar av pedalerna när det går lite fortare. I maj kommer det komma nått på posten som kommer lösa problemet ;)
Det är iochförsig inga hård träningar utan bara "ut och känna efter" cykling jag sysslar med. I söndags var jag ute och kände på snön, igår tog jag ett lungt distanspass och lite stigletning (Det finns en jätteschysst stig i ryssgraven som tyvär har ett par träd fällda över sig, någon borde göra något...) och idag tekniktränade jag lite på skolgården.
Att cykla i skogen bredvid skolan är jättebra för ungarna har slitit upp alla mark så man kan öva sig på att hitta linjer att cykla. Jag skulle haft plattpedaler för jag gjorde en spd-vurpa i början och blev lite skrajsen resten av kvällen. Men när man cyklar ht tar man lätt och studsar av pedalerna när det går lite fortare. I maj kommer det komma nått på posten som kommer lösa problemet ;)
14.4.12
snöig lördag
Det snöar idag. Mycket.
På räcket utanför fönstret ligger det 7cm snö och även fast det är 1 plusgrad så kommer snöandet nog fortsätta till i eftermiddag. Inte för att det gör något. Jag är fortfarande sjuk, 3 veckan med ont i halsen och huvudet. Det är surt.
Eftersom alla försök till träning har gjort att jag har fått återfall av hostifräsi så känner jag inte att jag kan göra så mycket mer än att sitta still. Jag hade tänkt att köpa en till månad på gymmet innan sommaren (på sommaren vill jag inte sitta i ett svettigt, varmt rum) men eftersom sommaren närmar sig med stormsteg (trots snön) så vet jag inte hur jag ska göra. Jag provade köra de första stegen på Convict Conditioning igår. Det är väldigt lätt början och jag hade ändå tänkt köra det programmet i sommar så det kändes som en bra början. Jag kommer antagligen prova att bygga en sloshpipe också så jag kan göra lite skivstångövningar ute på landstället. Ska bli kul.
En sak som är bra med att vara sjuk är att jag inte har lika stor aptit. jag har gått ner ett kilo i veckan de senaste 3 veckorna (jag gick upp 2 kg under påsken, men de är borta nu). om man jämnför med förra året så väger jag 9 kg mindre idag än samma tid förra året. Det känns bra. Jag hoppas fortfarande på magrutor till sommaren men vet inte riktigt hur realistiskt det är. Jag hade tänkt banta ner mig till 69.5 kg, en hårsmån under 70, för att sen köra lite tyngre muskelbyggar pass. Jag såg en bild på mig själv igår och mina armar är bra tunna alltså.
En polare till mig skickade ett medelande på FB om att han hade köpt en cykel och undrade ifall vi skulle hoja någon dag. Jag är mycket peppad på det, ska bli kul med någon cykelkompis. Hoppas bara hostan försvinner någon gång.
/Funderingar en lördagmorgon medan snön faller.
På räcket utanför fönstret ligger det 7cm snö och även fast det är 1 plusgrad så kommer snöandet nog fortsätta till i eftermiddag. Inte för att det gör något. Jag är fortfarande sjuk, 3 veckan med ont i halsen och huvudet. Det är surt.
Eftersom alla försök till träning har gjort att jag har fått återfall av hostifräsi så känner jag inte att jag kan göra så mycket mer än att sitta still. Jag hade tänkt att köpa en till månad på gymmet innan sommaren (på sommaren vill jag inte sitta i ett svettigt, varmt rum) men eftersom sommaren närmar sig med stormsteg (trots snön) så vet jag inte hur jag ska göra. Jag provade köra de första stegen på Convict Conditioning igår. Det är väldigt lätt början och jag hade ändå tänkt köra det programmet i sommar så det kändes som en bra början. Jag kommer antagligen prova att bygga en sloshpipe också så jag kan göra lite skivstångövningar ute på landstället. Ska bli kul.
En sak som är bra med att vara sjuk är att jag inte har lika stor aptit. jag har gått ner ett kilo i veckan de senaste 3 veckorna (jag gick upp 2 kg under påsken, men de är borta nu). om man jämnför med förra året så väger jag 9 kg mindre idag än samma tid förra året. Det känns bra. Jag hoppas fortfarande på magrutor till sommaren men vet inte riktigt hur realistiskt det är. Jag hade tänkt banta ner mig till 69.5 kg, en hårsmån under 70, för att sen köra lite tyngre muskelbyggar pass. Jag såg en bild på mig själv igår och mina armar är bra tunna alltså.
En polare till mig skickade ett medelande på FB om att han hade köpt en cykel och undrade ifall vi skulle hoja någon dag. Jag är mycket peppad på det, ska bli kul med någon cykelkompis. Hoppas bara hostan försvinner någon gång.
/Funderingar en lördagmorgon medan snön faller.
11.4.12
geometri snack
En av de som designar cyklar hos Whyte bikes pratar lite om vad som är en bra geometri på cyklar och var vi kommer se mycket utveckling de närmaste åren.
Whyte bikes har för övrigt den här skönheten till försäljning. 10.9 kg och spännande geometri, mums!
Whyte bikes har för övrigt den här skönheten till försäljning. 10.9 kg och spännande geometri, mums!
8.4.12
E Unibus Pluram, del 2
Ok, vad säger David Foster Wallace om sin tids TV-tittande? jo, han börjar med att säga att amerikaner tittar hutlöst mycket på tv, sex timmar om dagen i genomsnitt. Hela essän handlar om hur TV-tittandet påverkar den amerikanska kulturen.
Kom ihåg att essän är skriven i början av 90-talet: internet är inte vidare spritt, kabel-tv har precis slagit igenom och folk läser fortfarande papperstidningar.
DFW säger att för vissa människor väger nackdelarna mer än fördelarna när det kommer till att socialisera. En del människor finner det outhärdligt att behöva utstå den granskning som man utsätts för i sociala sammanhang. De har inte förstått koden som alla andra människor tydligen har förstått. Men de har fortfarande ett behov av mänsklig kontakt. Så de tittar på TV.
När man tittar på TV får man all den härliga stimuli som man får i verkliga situationer men man slipper att utsätta sig själv för andras obehagliga blickar. De människor som man umgås med i TVn är också mycket mer intressanta än de tråckmånsar som jobbar på kontoret. Det är här som det startar en feedback-loop.
Missbruk är när något (som kan vara helt harmlöst som träning eller samlande av skivor) orsakar problem i den drabbades vardag och det som missbrukas ses som en befrielse från missbruket.ju mer Joe Briefcase (DFWs term för den vanlige amerikanen) tittar på TV desto bättre förstår han att hans liv kommer aldrig vara lika intressant och spännande som de på TVs liv. Att titta på tv blir en befrielse från det faktum att hans liv inte är som tv. Eller Tv berättar för Joe B att det finns ett fantastiskt och rikt liv bortom tvn men det enda sättet han kan uppleva det är genom tv.
DFW menar att det som definerar Joe Briefcase inte är vad han gör eller säger utan det som folk ser att han gör och det som folk hör att han säger. Även ifall vi är ensamma så vill vi bli observerade. Vi vill känna oss själva känna och uppleva upplevelser. "Ta en sista-minuten-resa och känn känslan av att vara på semester". Paradoxalt nog så är idealet att vi ska vara omedvetna om hur vi observerar oss själva. Att vara oäkta eller vara för självmedveten ses som en dålig egenskap, /b är kända för att trakassera folk (oftast tonårs-tjejer på youtube) som de anser fejk.
Jag känner att det här är ett bra ställe att sluta, i del tre kommer jag prata om det som essän egentligen handlar om: Ironi.
Kom ihåg att essän är skriven i början av 90-talet: internet är inte vidare spritt, kabel-tv har precis slagit igenom och folk läser fortfarande papperstidningar.
DFW säger att för vissa människor väger nackdelarna mer än fördelarna när det kommer till att socialisera. En del människor finner det outhärdligt att behöva utstå den granskning som man utsätts för i sociala sammanhang. De har inte förstått koden som alla andra människor tydligen har förstått. Men de har fortfarande ett behov av mänsklig kontakt. Så de tittar på TV.
När man tittar på TV får man all den härliga stimuli som man får i verkliga situationer men man slipper att utsätta sig själv för andras obehagliga blickar. De människor som man umgås med i TVn är också mycket mer intressanta än de tråckmånsar som jobbar på kontoret. Det är här som det startar en feedback-loop.
Missbruk är när något (som kan vara helt harmlöst som träning eller samlande av skivor) orsakar problem i den drabbades vardag och det som missbrukas ses som en befrielse från missbruket.ju mer Joe Briefcase (DFWs term för den vanlige amerikanen) tittar på TV desto bättre förstår han att hans liv kommer aldrig vara lika intressant och spännande som de på TVs liv. Att titta på tv blir en befrielse från det faktum att hans liv inte är som tv. Eller Tv berättar för Joe B att det finns ett fantastiskt och rikt liv bortom tvn men det enda sättet han kan uppleva det är genom tv.
DFW menar att det som definerar Joe Briefcase inte är vad han gör eller säger utan det som folk ser att han gör och det som folk hör att han säger. Även ifall vi är ensamma så vill vi bli observerade. Vi vill känna oss själva känna och uppleva upplevelser. "Ta en sista-minuten-resa och känn känslan av att vara på semester". Paradoxalt nog så är idealet att vi ska vara omedvetna om hur vi observerar oss själva. Att vara oäkta eller vara för självmedveten ses som en dålig egenskap, /b är kända för att trakassera folk (oftast tonårs-tjejer på youtube) som de anser fejk.
Jag känner att det här är ett bra ställe att sluta, i del tre kommer jag prata om det som essän egentligen handlar om: Ironi.
6.4.12
4.4.12
Lite bilder
Var ute och hojade lite för att känna ifall hostan hade gått ur kroppen. Tog med mig gopron och körde lite lugn photosession.
Det här är från toppen på den stig som jag försöker slita upp, ni kan se de blå banden uppe i högra hörnet.
Det är fortfarande lite is i skogen.
Putta, putta
Det är vår!
Det här är från toppen på den stig som jag försöker slita upp, ni kan se de blå banden uppe i högra hörnet.
Det är fortfarande lite is i skogen.
Putta, putta
Det är vår!
E Unibus Pluram, del 1
Jag har precis läst klart en essä som heter E Unibus Pluram av David Foster Wallace. Essän var så intressant och spännande att jag tänkte att jag måste skriva lite om den. Det kommer antagligen bli två delar, den här där jag pratar lite om bakgrunden till essän och nästa del som behandlar själva ideerna.
Själva essän kan hittas här
Jag hittade essän när jag letade runt efter något David Foster Wallace hade skrivit som var gratis. jag ville bekanta mig med honom och se ifall dt var värt hade köpa hans magnum opus: Infinite Jest. Efter att ha läst det här är jag tvungen att grabba tag i den.
DFW är postmodernist. Han är så postmodern som man kan bli och essän handlar om just postmodernism i amerikansk tv och literatur i början på 90-talet. Det är intressant att essän är skriven i början av nittitalet (han nämner år 1990 ganska ofta och jag vet att den inte är publicerad senare än 93), han står i början av det ironiska årtiondet och beklagar sig över ironi! Om han bara visste vad som skulle komma.
Han referar till åttiotalet som det "ironiska åttiotalet" och nu på 90-talet så hoppas han att trenden ska vända. Henrik schyffert gjorde för ett ett par år sedan en show som handlade just om det ironiska 90-talet. Han var ju med i killinggänget och upplevde hur tv förändrades first hand så att säga. han hävdar att ironin tog slut på premiären av lukas moodysons fucking åmål och jag kommer ihåg en artikel jag läste i dn kultur om att skribenten saaknade ironin, men har det verkligen blivit någon skillnad? Jag upplever vår tid om än inte ironisk men lika cynisk och rebellisk (som det står i essän) som de tidigare decenierna.
DFW använder mycket referanser och jag tror inte jag begriper hälften av dem. De flesta verkar vara amerikanska skådespelare eller kändisar och han referar ofta till TV-serier som jag inte tror tog sig över atlanten. Det är kul att se 90-talet med fräscha ögon, någon som inte cynisk analyserar en svunnen tid utan någon som kommenterar nuet. Bland annat beskriver han Married with children (med al bundy) som fräsch och kaxig, en serie som gör något nytt.
Jag blev översakad att konceptet om the lowest common denominator inom media fanns redan då. idag pratar man mycket om det när det gäller innehåll (content) på nätet. Det är anledningen till att memes blir så högt röstade på reddit istället för intressanta artiklar. Han gör också observationen att alla sit-coms igentligen är samma historia med olika yta. Hur skiljer sig historierna i the big bang theory och how i met your mother till exempel? inte mycket.
Jag älskar hans språk, jag är väldigt svag för ordbajsande engelsktalande författare och DFW har verkligen ett stort ordförråd. jag tycker mig vara ganska bra på engelska, jag läser och lyssnar på engelska hela dagarna på nätet och jag kan knappt minnas senaste gången jag läste en svensk bok, ändå var jag tvugnen att hiva fram en ordbok flera gånger för att förstå hans vindlande meningar.
Jag tänker sluta här för jag märker att jag inte har någon röd tråd utan att det här bara är en lös samling tankar. Jag kommer försöka skriva ihop ett inlägg om själva idéerna men det kommer antagligen bli lika svammlande som det här.
Själva essän kan hittas här
Jag hittade essän när jag letade runt efter något David Foster Wallace hade skrivit som var gratis. jag ville bekanta mig med honom och se ifall dt var värt hade köpa hans magnum opus: Infinite Jest. Efter att ha läst det här är jag tvungen att grabba tag i den.
DFW är postmodernist. Han är så postmodern som man kan bli och essän handlar om just postmodernism i amerikansk tv och literatur i början på 90-talet. Det är intressant att essän är skriven i början av nittitalet (han nämner år 1990 ganska ofta och jag vet att den inte är publicerad senare än 93), han står i början av det ironiska årtiondet och beklagar sig över ironi! Om han bara visste vad som skulle komma.
Han referar till åttiotalet som det "ironiska åttiotalet" och nu på 90-talet så hoppas han att trenden ska vända. Henrik schyffert gjorde för ett ett par år sedan en show som handlade just om det ironiska 90-talet. Han var ju med i killinggänget och upplevde hur tv förändrades first hand så att säga. han hävdar att ironin tog slut på premiären av lukas moodysons fucking åmål och jag kommer ihåg en artikel jag läste i dn kultur om att skribenten saaknade ironin, men har det verkligen blivit någon skillnad? Jag upplever vår tid om än inte ironisk men lika cynisk och rebellisk (som det står i essän) som de tidigare decenierna.
DFW använder mycket referanser och jag tror inte jag begriper hälften av dem. De flesta verkar vara amerikanska skådespelare eller kändisar och han referar ofta till TV-serier som jag inte tror tog sig över atlanten. Det är kul att se 90-talet med fräscha ögon, någon som inte cynisk analyserar en svunnen tid utan någon som kommenterar nuet. Bland annat beskriver han Married with children (med al bundy) som fräsch och kaxig, en serie som gör något nytt.
Jag blev översakad att konceptet om the lowest common denominator inom media fanns redan då. idag pratar man mycket om det när det gäller innehåll (content) på nätet. Det är anledningen till att memes blir så högt röstade på reddit istället för intressanta artiklar. Han gör också observationen att alla sit-coms igentligen är samma historia med olika yta. Hur skiljer sig historierna i the big bang theory och how i met your mother till exempel? inte mycket.
Jag älskar hans språk, jag är väldigt svag för ordbajsande engelsktalande författare och DFW har verkligen ett stort ordförråd. jag tycker mig vara ganska bra på engelska, jag läser och lyssnar på engelska hela dagarna på nätet och jag kan knappt minnas senaste gången jag läste en svensk bok, ändå var jag tvugnen att hiva fram en ordbok flera gånger för att förstå hans vindlande meningar.
Jag tänker sluta här för jag märker att jag inte har någon röd tråd utan att det här bara är en lös samling tankar. Jag kommer försöka skriva ihop ett inlägg om själva idéerna men det kommer antagligen bli lika svammlande som det här.
2.4.12
Första april-skämt
Det var ett par roliga aprilskämt igår. här kommer ett par som handlar om cykling:
Santa Cruz ska börja sälja en slopestyle-29er, den heter Rotobeef
Eric Lawrenuk signs with Turbospoke for 2012 on pinkbike.com
En kille som jobbar på strailine, fastnar i deras cnc-maskin, yikes!
Mavics nya hjul "Ctwentysix50bNINER" går att använda som både 26, 650b och 29er hjul tack vare de små klossarna som man kan knäppa på och därmed förstora fälgen
lvg-cyklister kommer vara tvugna att ha på sig fullface hjälmar i nedförsbackarna i årets tour de france
och
följebilar får inte ha skivbroms, ifall bilarna kan stanna fortare än cyklisterna så kan de uppstå krockar
Santa Cruz ska börja sälja en slopestyle-29er, den heter Rotobeef
Eric Lawrenuk signs with Turbospoke for 2012 on pinkbike.com
En kille som jobbar på strailine, fastnar i deras cnc-maskin, yikes!
Mavics nya hjul "Ctwentysix50bNINER" går att använda som både 26, 650b och 29er hjul tack vare de små klossarna som man kan knäppa på och därmed förstora fälgen
lvg-cyklister kommer vara tvugna att ha på sig fullface hjälmar i nedförsbackarna i årets tour de france
och
följebilar får inte ha skivbroms, ifall bilarna kan stanna fortare än cyklisterna så kan de uppstå krockar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)