19.2.14

god sed i ny teknik

jag fyllde år i helgen och fick massor med gratulationer på facebook. Det är ett kontsigt fenomen att skriva på någons vägg (eller "tidslinje" eller vad det nu kallas) att man gratulerar dem. Det är också svårt att veta hur man ska svara. jag har sett många som tackar dagen efter genom att skriva en status-uppdatering. En del brukar kommentera varje inlägg med ett litet "tack!". Själv tryckte jag på "gilla" för allas kommentarer.

Det var speciellt en person som jag har upptäckt skriveer personliga medelande på varje gratualtion. Det var nog den gratulationen som värmde mest, det känndes som om nån faktiskt brydde sig. något som jag har funderat över många gånger är om man inte borde skriva ett script som automatiskt gratulerar folk men eftersom den här personliga touchen som jag fick med det där medelande så tror jag jag skippar det. vi låter det vara mer genuint istället.

jag undrar om någon blir sårad av att man inte får en gratulation via fb? jag bryr mig inte så mycket, att skriva på någons vägg (som man blir promptad av via fb) är den lägsta formen av gratulation. om det var någon som glömde gratta mig så märkte jag inte det. det händer nog ganska ofta att jag missar att gratulera någon, främst eftersom man inte får den lilla prompten när man använder fb-appen och jag sitter oftast med mobilen.

Däremot blev jag sårad när jag inte fick något mejl från mina föräldrar. Om jag hade varit i sverige hade jag förväntat mig ett telefon-samtal och nu förväntade jag mig ett mejl. Det tar marginellt mer tid och ansträngning att skicka ett mejl än att skriva på fb och det känns lite mer genuint. Jag tog på ett väldigt klumpigt sätt upp att jag kände mig sårad att jag inte fått ett mejl och fick en icke-ursäkt tillbaka. kändes inte bättre det.

Det är lustigt vilka regler som finns om hur man ska bete sig med ny teknik. Mina föräldrar är uppenbarligen inte medvetna om hur man ska göra. Mina bröder och mina vänner däremot vet vilken kommuniktations-form som lämpar sig när man ska gratulerar någon som står en nära.

Jag gjorde själv en fadäs här om dan, eller, frågan är om det är "gillningar" som är otydliga? Jag tog en bild på ett hus som brann och la upp det på instagram. vanligvis får jag en handfull likes oavsett vad jag lägger upp men den här bilden fick inte någon. Det jag undrar är ifall jag gick över en gräns som postade en bild på ett brinnande hur (det var ingen som kom till skada och huset var fallfärdigt redan innan så det var inte en stor ekonomisk förlust, möjligtvis emotionell förlust) eller om mina följare har ett anna koncept om hur gillningar fungerar?

En bild kan man tolka på åtminstånde två olika sätt: ikoniskt och... metaforiskt? vet inget ord som kan beskriva det bra...

när jag tolkar en bild ikoniskt så tolkar jag det som bilden föreställer. Om jag like'ar en bild på någon som tar examen så like'ar jag inte bilden i sig utan det den föreställer, dvs: jag like'ar att någon tog examen. jag kan också tolka en bild utan att ta till hänsyn vilka fysiska omständigheter som fanns när bilden togs. T.ex brukar jag like'a rätt många bilder på hus och annan arkitektur där fotografen försöker fånga en viss linje eller färgkontrast. i det fallet är det inte huset jag vill visa min uppskattning för utan det är bilden i sig som jag vill propsa.

I mitt fall tycker jag att bilden definitvt kunde varit bättre, det var en lyktstolpe mitt i vägen bland annat, och jag skulle alldrig uppmana någon att propsa något som skadar andra. Men scenen i sig var rätt dramatisk: svart rök och lågor, oroliga människor runt omkring. jag hade väll hoppats på att de dramatiska omständigheterna skulle göra att någon tyckte att den förgyllde deras dag.

Antagligen gick jag över gränsen.

Frågan är dock kvar och fortfarande intressant. när skiljer vi på om vi like'ar bilden eller det bilden visar? kan man ens göra den distinktionen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar