1. obamas socialism
2. hangout movies
3. stress
1. Obamas socialism
Jag råkade snubbla över den här lilla texten:
An economics professor at a local college made a statement that he had never failed a single student before, but had recently failed an entire class. That class had insisted that Obama’s socialism worked and that no one would be poor and no one would be rich, a great equalizer.
The professor then said, “OK, we will have an experiment in this class on Obama’s plan”.. All grades will be averaged and everyone will receive the same grade so no one will fail and no one will receive an A…. (substituting grades for dollars – something closer to home and more readily understood by all).
After the first test, the grades were averaged and everyone got a B. The students who studied hard were upset and the students who studied little were happy. As the second test rolled around, the students who studied little had studied even less and the ones who studied hard decided they wanted a free ride too so they studied little.
The second test average was a D! No one was happy. When the 3rd test rolled around, the average was an F. As the tests proceeded, the scores never increased as bickering, blame and name-calling all resulted in hard feelings and no one would study for the benefit of anyone else.
To their great surprise, ALL FAILED and the professor told them that socialism would also ultimately fail because when the reward is great, the effort to succeed is great, but when government takes all the reward away, no one will try or want to succeed. Could not be any simpler than that.
förutom att den är helt orealistisk så finns det ett par intressanta punkter i texten.
Den antar att det bara är de få som får An som håller uppe hela smahället/ekonomin. Om vi antar att betygen är fördelade någurlunda jämt så kan vi se att i början när alla fick B så måste hela klassen varit uppe och nosat på den nivån. Det kan inte endast ha varit de riktigt hårt pluggande studenterna som drog upp genomsnittet (om det inte var möjligt att få i stort sett oändligt många poäng, något ändliga prov sällan gör). Detta betyder att de som var sämst antingen var väldigt få eller att de inte var så dålig igentligen.
De liknar detta också vid att få pengar i handen. Staten är någon slags ond robin hood som tar från de som förtjänar det och ger till de som sitter och sover längst bak i klassen. De som i verkligeheten faktiskt får pengar i handen (via socialbidrag och liknande) är försvinnande få. Pengarna används istället för att bekosta skolor, sjukvård, vägar och andra saker som man förväntar sig ska finnas i ett modernt samhälle.
Den tredje och mest slående tanken som jag fick är hur olika människosyn som finns mellan neoliberala och socialister. Eftersom jag har vuxit upp i ett socialistiskt land så ser jag världen från det perspektivet per default. Från ett neoliberalt perpektiv arbetar olika individer olika hårt. Världen är i stort rättvis (förutom den tjuviga staten) och den som arbetar hårdare får, om inget systematiskt hinder finns, mer än den som arbetar lite. (Man funderar inte så mycket på skillnaden i arbete: hur den som arbetar hårt med att gräva diken kan få mindre och den som arbetar mindre genom att basa över ett företag kan få mer. Tesen är att den som arbetar hårt får mer pengar, därför är det också sant att om man har mer pengar så har man arbetat hårt). Från ett socialistiskt perpektiv tittar man mer på skillander i systemet där individer arbetar. Man utalar sig inte om hur mycket varje individ arbetar utan försöker identifiera grupper som inte har samma möjlighet att tjäna mycket. Om du växte upp i förorten så är chansen rätt stor att du inte kommer ha möjlighet att få ett A på provet, chansen är defintivt mindre för dig än för den rika ungen vars pappa hjälpte professorn att få jobbet och som donerar pengar till skolan. Om du dessutom inte har en snopp så kan du bara drömma om att få ett A, du får nöja dig med ett B hur hårt du än pluggar.
Nu vet jag inte riktigt vad obamas socialism går ut på men det är kul att se skillnaderna i de bakomliggande antagandena.
2. Hangout movies
Säsong 5 av archer hade premiär på amerikanska måndagen. Vilken otrolig serie. Jag var rätt orolig efter säsong 4 att de hade "jumped the shark" men säsong 5 verkar vara en uppfriskande reboot av serien. Ska bli kul att se om de lyckas.
Jag hörde termen hangout movie beskriva serien och jag älskar den termen.
En hangout movie (eller serie) är en film där storyn inte spelar någon roll igentligen. Du tittar inte på den för att se hur det kommer sluta utan du tittar på den för att hänga lite med karaktärerna. Karaktärerna är så intressanta och samspelar så bra så storyn blir bara en bakgrund mot vilken karaktärerna kan interagera med varandra.
Archer är en pefekt sådan serie. Always sunny in philadelphia är en annan. Modern family har vissa drag åt det men storyn får lite för stort utrymme för att vara en renodlad hangout movie. interaktionen mellan sheldon och whats-her-face i big bang theory är också ganska hangout.
Clerks är väll den filmen som jag på rak arm kan komma på som faktiskt är en film som är en hangout movie.
3. Stress
Att åka till indonesien i en månad under oktober/november är en bra ide. Att tro att man kan komma ifatt studierna utan anstränging är inte en bra ide.
Under de senaste två månaderna har jag varit stressad utan dess like. Jag har varit upptagen varje dag och legat på kvällen i sängen och gjort listor på vad jag måste göra dagen efter.
Nu är jag äntligen klar med allt som har legat och tryckt på. En tenta den här veckan och en tenta förra veckan var det som gjorde slut på den här terminens ångest. Nu är jag fri! jag börjar nya kurser imorgon, med nya scheman och nya uppgifter men det är just den nystart jag behöver.
Stressen har gjort att jag ser att ett av mina nyårslöften är helt orealistiskt. att cykla 50 km i veckan kommer nog inte gå. speciellt när det nu under vintern inte går att hålla något riktigt tempo uppe. En vanlig sommardag kan jag snitta 12-13 km i timmen på en tur enligt strava. På vintern sjunker det till 8-9km/h. det betyder 5+ frusna timmar i veckan, varje vecka, hela året för att nå mitt mål. Tillsammans med prep-tiden (vilket är den jag avskyr mest med cykling) så får man lägga till ca 2 timmar i veckan. det börjar kännas övermäktigt.
Kanske ska jag byta löftet till ett visst antal timmar i sadeln? Jag funderade på om jag skulle mäta i sträcka eller i tid när jag tog löftet. Jag tror att sträcka kommer vara mer motiverande att cykla fort, om man mäter i tid så finns risken att man bara sitter av tiden. Problemet med att mäta i sträcka är att man kan lockas att cykla på grusvägar, eljusspår osv för att få snabba, lätta kilometer. Syftet med löftet var att fostra motorscheman som används i tekniskt krävande terräng. Vi får som sagt se om det hade varit bättre med någon annan mätmetod.
En vecka kvar i Umeå innan andra äventyr!
3. Stress
Att åka till indonesien i en månad under oktober/november är en bra ide. Att tro att man kan komma ifatt studierna utan anstränging är inte en bra ide.
Under de senaste två månaderna har jag varit stressad utan dess like. Jag har varit upptagen varje dag och legat på kvällen i sängen och gjort listor på vad jag måste göra dagen efter.
Nu är jag äntligen klar med allt som har legat och tryckt på. En tenta den här veckan och en tenta förra veckan var det som gjorde slut på den här terminens ångest. Nu är jag fri! jag börjar nya kurser imorgon, med nya scheman och nya uppgifter men det är just den nystart jag behöver.
Stressen har gjort att jag ser att ett av mina nyårslöften är helt orealistiskt. att cykla 50 km i veckan kommer nog inte gå. speciellt när det nu under vintern inte går att hålla något riktigt tempo uppe. En vanlig sommardag kan jag snitta 12-13 km i timmen på en tur enligt strava. På vintern sjunker det till 8-9km/h. det betyder 5+ frusna timmar i veckan, varje vecka, hela året för att nå mitt mål. Tillsammans med prep-tiden (vilket är den jag avskyr mest med cykling) så får man lägga till ca 2 timmar i veckan. det börjar kännas övermäktigt.
Kanske ska jag byta löftet till ett visst antal timmar i sadeln? Jag funderade på om jag skulle mäta i sträcka eller i tid när jag tog löftet. Jag tror att sträcka kommer vara mer motiverande att cykla fort, om man mäter i tid så finns risken att man bara sitter av tiden. Problemet med att mäta i sträcka är att man kan lockas att cykla på grusvägar, eljusspår osv för att få snabba, lätta kilometer. Syftet med löftet var att fostra motorscheman som används i tekniskt krävande terräng. Vi får som sagt se om det hade varit bättre med någon annan mätmetod.
En vecka kvar i Umeå innan andra äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar