jag är inne på slutspurten i en kurs som heter social kognition.
fullständigt värdelös kurs.
den har inte lärt mig något om hur männsiskor interagerar med varandra. den har mest fokuserat på att säga att embodied kognition är det bästa någonsin utan att ge någon konkret förklaring på varför. jag hade hoppsats att jag skulle lära mig några metoder för att analysera människor i grupp men istället har jag fått huvudet fyllt med en massa buzz-words.
just det: spegelneuroner förklarar också allt, just so you know!
oreleaterat till kursen så har jag lärt mig att jag vill berätta historier. inte historier i form av skönlitteratur (altough, det skulle också vara ballt...) utan i formen av förklaringar om hur världen fungerar. vi använder narrativ för att förklara varför saker är som de är och jag skulle vilja vara med och förklara saker. Jag skulle vilja läsa någon kurs om metaforer eftersom metaforer och liknelser är det som bygger upp narrativ.
Jag har även rejält snöat in på cyklar. kanske det beror på att jag inte haft så mycket social kontakt här men cyklar är ändå något jag går omkring och tänker på mycket.
En idé jag fick igår kombinerar allt detta: cyklar, historier, social interagering.
Jag skulle vilja skapa ett webzine för cyklar. jag skulle vilja skriva content som är ruffigt och punkigt. så mycket av cykelmedia fokuserar på de rena och fräscha nyaste cyklarna medan vi som faktiskt cyklar gör det i regn och lera med prylar som går ssönder stup i kvarten. jag skulle vilja få människor att relatera till det. jag har en hel del uppslag men känner att jag måste jobba på att skriva (och fota) först för att göra min vision rättvisa.
Det intressantaste tycker jag ändå är själva utformningen av varje issue: Jag har snöat in på web-design och Coralie håller på att lära sig css. detta har gjort att mina ögon har öppnats för alla de möjligheter som finns när det gäller att utforma sättet vi levererar vårat content. jag har hittils inte sett något webzine som helt tar till vara på det digitala mediet. de flesta gör något så hemskt som en bläddertidning men digitalt. vilket slöseri!
säg att vi har fyra issue's varje år, då skulle vi kunna skapa en ny mall för varje nummer. varje nummer har sin egen identitet och utformning. ljusa färger på våran och muggiga på hösten. beroende på de artiklar vi har så presenterar vi dem på olika sätt. inget CMS som slätar ut olikheterna mellan nummrena.
jag tänkte börja jobba mot den här drömmen och kommer börja med att lära mig skriva artiklar. alldrig gjort det förut så vi får se hur det går.
22.3.14
26.2.14
sport och Sport
OS är över.
Jag är glad, lättad och lite melankolisk över det. Dels så förstörde OS mycket av min vardagliga rutin: tv-serier slutade sända, man var tvungen att hålla sig uppdaterad om sportar man inte bryr sig om och eftersom ingen av atleterna verkade glad över att bo i fallfärdiga fuskbyggen i ryssland så var hela spelet lite av ett anti klimax.
Det jag kommer sakna är de roliga sporterna. dels såg det ut som skidorna helt slog knockout på snowboard när det kom till (speciellt) slopestyle och halfpipe. det var bara kotsenberg som gjorde ett intressant åk i slopestylen och i halfpipen kunde jag inte se någon skillnad på åkarna. skidåkarna hade mycket större variation i sina åk i båda diciplinerna. det var fantastiskt att se. Snowboardåkarna måste helt klart rycka upp sig om de vill vara relevanta och inte bli en enkel-planks-version av freestyle. låt oss hoppas på terjes halfpipe experiment som kommer komma senare i vår. där kanske de kan hitta lite kreativitet och diversifiering.
Det var ocksså väldigt kul att sitta och chatta med Niklas under längdskids-tävlingarna. Niklas är mycket insatt och väldigt rolig att chatta med. han gav lite insikt som jag inte fick från de franska sändningarna.
apropå franska sändingar så var det ganska kul att tävla mot dem här i hushållet. min flickväns pappa är lite sport-tokig och höll reda på varje gren där fransmännen hade en tävlande. ifall de fick en medalj så var sverige tvungen att ta en medalj för att hålla status que i hemmet. OS slutade med en seger i medaljligan till frankrike med 15 medlajer mot sveriges 14. frankrike hade också fler guld så de var klara vinnare som atlet producerande nation.
den bästa överraskningen var short-track tävlingarna. väldigt underhållande tävlinga där allt kan förändras vilken sekund ssom helst. personligen tycker jag också att meta-tävlingen, med prtester från lagen osv, är väldigt underhållande. gärna mer sånt på TV! sverige borde ju kunna göra sig bra ifrån där... vi har ju hockey rinkar så det räcker i alla fall. problemet är väll att ddet inte finns någon presitige i sådana sporter i sverige. i sverige ska man syssla med lagsport eller uthållighetssport och därmed basta!
Jag har också själv sportat en hel del! börjar ta cyeklturer med som är mycket längre och tuffare än jag kunde tididgare (35km+ och 500hm+ med MTB på väg). känner mig stark och hoppas på en kul cykelsäsong med en sån här bas. har varit en sväng på bmx-banan också (superkul! mer sånt) och sprungit backintervaller (!).
Jag är glad, lättad och lite melankolisk över det. Dels så förstörde OS mycket av min vardagliga rutin: tv-serier slutade sända, man var tvungen att hålla sig uppdaterad om sportar man inte bryr sig om och eftersom ingen av atleterna verkade glad över att bo i fallfärdiga fuskbyggen i ryssland så var hela spelet lite av ett anti klimax.
Det jag kommer sakna är de roliga sporterna. dels såg det ut som skidorna helt slog knockout på snowboard när det kom till (speciellt) slopestyle och halfpipe. det var bara kotsenberg som gjorde ett intressant åk i slopestylen och i halfpipen kunde jag inte se någon skillnad på åkarna. skidåkarna hade mycket större variation i sina åk i båda diciplinerna. det var fantastiskt att se. Snowboardåkarna måste helt klart rycka upp sig om de vill vara relevanta och inte bli en enkel-planks-version av freestyle. låt oss hoppas på terjes halfpipe experiment som kommer komma senare i vår. där kanske de kan hitta lite kreativitet och diversifiering.
Det var ocksså väldigt kul att sitta och chatta med Niklas under längdskids-tävlingarna. Niklas är mycket insatt och väldigt rolig att chatta med. han gav lite insikt som jag inte fick från de franska sändningarna.
apropå franska sändingar så var det ganska kul att tävla mot dem här i hushållet. min flickväns pappa är lite sport-tokig och höll reda på varje gren där fransmännen hade en tävlande. ifall de fick en medalj så var sverige tvungen att ta en medalj för att hålla status que i hemmet. OS slutade med en seger i medaljligan till frankrike med 15 medlajer mot sveriges 14. frankrike hade också fler guld så de var klara vinnare som atlet producerande nation.
den bästa överraskningen var short-track tävlingarna. väldigt underhållande tävlinga där allt kan förändras vilken sekund ssom helst. personligen tycker jag också att meta-tävlingen, med prtester från lagen osv, är väldigt underhållande. gärna mer sånt på TV! sverige borde ju kunna göra sig bra ifrån där... vi har ju hockey rinkar så det räcker i alla fall. problemet är väll att ddet inte finns någon presitige i sådana sporter i sverige. i sverige ska man syssla med lagsport eller uthållighetssport och därmed basta!
Jag har också själv sportat en hel del! börjar ta cyeklturer med som är mycket längre och tuffare än jag kunde tididgare (35km+ och 500hm+ med MTB på väg). känner mig stark och hoppas på en kul cykelsäsong med en sån här bas. har varit en sväng på bmx-banan också (superkul! mer sånt) och sprungit backintervaller (!).
19.2.14
god sed i ny teknik
jag fyllde år i helgen och fick massor med gratulationer på facebook. Det är ett kontsigt fenomen att skriva på någons vägg (eller "tidslinje" eller vad det nu kallas) att man gratulerar dem. Det är också svårt att veta hur man ska svara. jag har sett många som tackar dagen efter genom att skriva en status-uppdatering. En del brukar kommentera varje inlägg med ett litet "tack!". Själv tryckte jag på "gilla" för allas kommentarer.
Det var speciellt en person som jag har upptäckt skriveer personliga medelande på varje gratualtion. Det var nog den gratulationen som värmde mest, det känndes som om nån faktiskt brydde sig. något som jag har funderat över många gånger är om man inte borde skriva ett script som automatiskt gratulerar folk men eftersom den här personliga touchen som jag fick med det där medelande så tror jag jag skippar det. vi låter det vara mer genuint istället.
jag undrar om någon blir sårad av att man inte får en gratulation via fb? jag bryr mig inte så mycket, att skriva på någons vägg (som man blir promptad av via fb) är den lägsta formen av gratulation. om det var någon som glömde gratta mig så märkte jag inte det. det händer nog ganska ofta att jag missar att gratulera någon, främst eftersom man inte får den lilla prompten när man använder fb-appen och jag sitter oftast med mobilen.
Däremot blev jag sårad när jag inte fick något mejl från mina föräldrar. Om jag hade varit i sverige hade jag förväntat mig ett telefon-samtal och nu förväntade jag mig ett mejl. Det tar marginellt mer tid och ansträngning att skicka ett mejl än att skriva på fb och det känns lite mer genuint. Jag tog på ett väldigt klumpigt sätt upp att jag kände mig sårad att jag inte fått ett mejl och fick en icke-ursäkt tillbaka. kändes inte bättre det.
Det är lustigt vilka regler som finns om hur man ska bete sig med ny teknik. Mina föräldrar är uppenbarligen inte medvetna om hur man ska göra. Mina bröder och mina vänner däremot vet vilken kommuniktations-form som lämpar sig när man ska gratulerar någon som står en nära.
Jag gjorde själv en fadäs här om dan, eller, frågan är om det är "gillningar" som är otydliga? Jag tog en bild på ett hus som brann och la upp det på instagram. vanligvis får jag en handfull likes oavsett vad jag lägger upp men den här bilden fick inte någon. Det jag undrar är ifall jag gick över en gräns som postade en bild på ett brinnande hur (det var ingen som kom till skada och huset var fallfärdigt redan innan så det var inte en stor ekonomisk förlust, möjligtvis emotionell förlust) eller om mina följare har ett anna koncept om hur gillningar fungerar?
En bild kan man tolka på åtminstånde två olika sätt: ikoniskt och... metaforiskt? vet inget ord som kan beskriva det bra...
när jag tolkar en bild ikoniskt så tolkar jag det som bilden föreställer. Om jag like'ar en bild på någon som tar examen så like'ar jag inte bilden i sig utan det den föreställer, dvs: jag like'ar att någon tog examen. jag kan också tolka en bild utan att ta till hänsyn vilka fysiska omständigheter som fanns när bilden togs. T.ex brukar jag like'a rätt många bilder på hus och annan arkitektur där fotografen försöker fånga en viss linje eller färgkontrast. i det fallet är det inte huset jag vill visa min uppskattning för utan det är bilden i sig som jag vill propsa.
I mitt fall tycker jag att bilden definitvt kunde varit bättre, det var en lyktstolpe mitt i vägen bland annat, och jag skulle alldrig uppmana någon att propsa något som skadar andra. Men scenen i sig var rätt dramatisk: svart rök och lågor, oroliga människor runt omkring. jag hade väll hoppats på att de dramatiska omständigheterna skulle göra att någon tyckte att den förgyllde deras dag.
Antagligen gick jag över gränsen.
Frågan är dock kvar och fortfarande intressant. när skiljer vi på om vi like'ar bilden eller det bilden visar? kan man ens göra den distinktionen?
Det var speciellt en person som jag har upptäckt skriveer personliga medelande på varje gratualtion. Det var nog den gratulationen som värmde mest, det känndes som om nån faktiskt brydde sig. något som jag har funderat över många gånger är om man inte borde skriva ett script som automatiskt gratulerar folk men eftersom den här personliga touchen som jag fick med det där medelande så tror jag jag skippar det. vi låter det vara mer genuint istället.
jag undrar om någon blir sårad av att man inte får en gratulation via fb? jag bryr mig inte så mycket, att skriva på någons vägg (som man blir promptad av via fb) är den lägsta formen av gratulation. om det var någon som glömde gratta mig så märkte jag inte det. det händer nog ganska ofta att jag missar att gratulera någon, främst eftersom man inte får den lilla prompten när man använder fb-appen och jag sitter oftast med mobilen.
Däremot blev jag sårad när jag inte fick något mejl från mina föräldrar. Om jag hade varit i sverige hade jag förväntat mig ett telefon-samtal och nu förväntade jag mig ett mejl. Det tar marginellt mer tid och ansträngning att skicka ett mejl än att skriva på fb och det känns lite mer genuint. Jag tog på ett väldigt klumpigt sätt upp att jag kände mig sårad att jag inte fått ett mejl och fick en icke-ursäkt tillbaka. kändes inte bättre det.
Det är lustigt vilka regler som finns om hur man ska bete sig med ny teknik. Mina föräldrar är uppenbarligen inte medvetna om hur man ska göra. Mina bröder och mina vänner däremot vet vilken kommuniktations-form som lämpar sig när man ska gratulerar någon som står en nära.
Jag gjorde själv en fadäs här om dan, eller, frågan är om det är "gillningar" som är otydliga? Jag tog en bild på ett hus som brann och la upp det på instagram. vanligvis får jag en handfull likes oavsett vad jag lägger upp men den här bilden fick inte någon. Det jag undrar är ifall jag gick över en gräns som postade en bild på ett brinnande hur (det var ingen som kom till skada och huset var fallfärdigt redan innan så det var inte en stor ekonomisk förlust, möjligtvis emotionell förlust) eller om mina följare har ett anna koncept om hur gillningar fungerar?
En bild kan man tolka på åtminstånde två olika sätt: ikoniskt och... metaforiskt? vet inget ord som kan beskriva det bra...
när jag tolkar en bild ikoniskt så tolkar jag det som bilden föreställer. Om jag like'ar en bild på någon som tar examen så like'ar jag inte bilden i sig utan det den föreställer, dvs: jag like'ar att någon tog examen. jag kan också tolka en bild utan att ta till hänsyn vilka fysiska omständigheter som fanns när bilden togs. T.ex brukar jag like'a rätt många bilder på hus och annan arkitektur där fotografen försöker fånga en viss linje eller färgkontrast. i det fallet är det inte huset jag vill visa min uppskattning för utan det är bilden i sig som jag vill propsa.
I mitt fall tycker jag att bilden definitvt kunde varit bättre, det var en lyktstolpe mitt i vägen bland annat, och jag skulle alldrig uppmana någon att propsa något som skadar andra. Men scenen i sig var rätt dramatisk: svart rök och lågor, oroliga människor runt omkring. jag hade väll hoppats på att de dramatiska omständigheterna skulle göra att någon tyckte att den förgyllde deras dag.
Antagligen gick jag över gränsen.
Frågan är dock kvar och fortfarande intressant. när skiljer vi på om vi like'ar bilden eller det bilden visar? kan man ens göra den distinktionen?
15.2.14
I fem dagar försmäktade jag på denna ö
Måndag till fredag, fem dagar, hade jag magflunsa. Den är fortfarande inte helt över nu på den 6e dagen men jag mår betydligt bättre. väldigt syndd bara att jag missade en vecka som hade kunnat vara riktogt bra.
När vi kom hem från biarritz i söndags kväll så hade jag massor med energi och planer men allt sket sig, literally, på natten till måndag. vi hade planerat att åka upp i bergen för att åka skidor en dag och eftersom jag fyller år så skulle det bli lite firande med.
Vi åkte upp i bergen men det blev ingen skidåkning av. I onsdags när vi var där så var det perfekt väder: 20 cm nysnö och solsken. istället för att dra på mig en snowboard så gick vi omkring nere i dalen och tog en lunch. Sen åkte vi hem. Jag hade feber.
Bergen har gett mig mersmak dock. jag hittade en karta på turistkontoret som visade olika cykel-leder. De visar vägen till slingor med 1400m klättring och utförsåkning. Det finns riktigt balla dagsturer man kan ta.
Födelsedagen blev också katastrof. vi gick till "le berry", en bistro som serverar mycket god mat. jag hade träffat doktorn samma dag och han hade gett mig stränga order att inte äta något avancerat med såser och likande. jag åt såser och likande. efter det mådde jag skit. jag mådde faktiskt skit hela dagen och funderade på att ställa in men gjorde det inte eftersom min flickvän hade ordnat med allt och det vore synd att inte ta tillvara på det. det värsta är att jag smittade åtminstånde en gäst. det känns inte ok.
Just det, jag var ju hos doktorn. att gå till doktorn här skiljer sig från sverige. För det första så är de billigare och för det andra (och det här gillar jag nå djävulskt) så behöver man inte övertyga dem om att man är sjuk. Hos alla läkare jag har besökt (såvitt jag kan minnas) i sverige så har jag alltidbehövt övertala dem om att jag faktiskt behöver hjälp. Det har känts som en rättegång.
Jag brukar förbereda mig genom att kolla på nätet för vad jag kan ha och memorera symptomen. sen när man möter dem måste man stå på sig och inte vika sig en tum när de föreslår att man ska hem och vila för att det kanske blir bättre sen. Den enda funktionen Läkare har (i alla fall de på vårdcentralen) är att stå mellan mig och min medicin. De vill inte kosta länet för mycket pengar och därför tycker det att ipren kan nog bota det jag har, oavsett vad det är, det blir billigare så. Allra billigast blir det ifall patienten bara går hem och dör utan att göra så mycket väsen av sig.
Läkare på svenska vårdcentraler är hemska och genuint elaka.
Annat är det i frankrike. Tydligen så kan man likna deras vårdsystem som ett oändligt djupt hål där lastbillar med pengar kommer och står på kö för att tippa. Läkaren började med att göra en allmän undersökning på mig. han kollade blodtryck, puls, andning, allt! Detta har inte hänt i sverige sedan jag var liten och mamma tog mig till läkaren för den årliga undersökningen. Sen skrev han utan knussel ut ett recept på 4 mediciner.
Medicinerna kostade ca 200 kr, i sverige hade de kostat 200 kr styck! dessutom får de tillbaka de mesta av kostnade för mediciner via sin "social security" så i verkligheten kostar den bara ett tiotal kronor för en fransman.
Ett par positiva punkter som avslutning: jag har slutat röka, eller rättare sagt så har jag inte rökt sen i söndags vilket är ganska fräsht. Jag håller på att vänja mig av från kaffe, inte druckit det på 3 dagar. tydeligen tar det 5 dagar att avvänja sig så ta i trä att jag ska må bättre snart. Jag tror jag även har gått ner i vikt. Att bara äta lite ris i 5+ dagar gör att man tappar lite.
Imorgon fyller jag 27 år. Hoppas på ett bra år, mitt 25e år var nog det bästa i mitt liv och det 26e var inte långt efter.
När vi kom hem från biarritz i söndags kväll så hade jag massor med energi och planer men allt sket sig, literally, på natten till måndag. vi hade planerat att åka upp i bergen för att åka skidor en dag och eftersom jag fyller år så skulle det bli lite firande med.
Vi åkte upp i bergen men det blev ingen skidåkning av. I onsdags när vi var där så var det perfekt väder: 20 cm nysnö och solsken. istället för att dra på mig en snowboard så gick vi omkring nere i dalen och tog en lunch. Sen åkte vi hem. Jag hade feber.
Bergen har gett mig mersmak dock. jag hittade en karta på turistkontoret som visade olika cykel-leder. De visar vägen till slingor med 1400m klättring och utförsåkning. Det finns riktigt balla dagsturer man kan ta.
Födelsedagen blev också katastrof. vi gick till "le berry", en bistro som serverar mycket god mat. jag hade träffat doktorn samma dag och han hade gett mig stränga order att inte äta något avancerat med såser och likande. jag åt såser och likande. efter det mådde jag skit. jag mådde faktiskt skit hela dagen och funderade på att ställa in men gjorde det inte eftersom min flickvän hade ordnat med allt och det vore synd att inte ta tillvara på det. det värsta är att jag smittade åtminstånde en gäst. det känns inte ok.
Just det, jag var ju hos doktorn. att gå till doktorn här skiljer sig från sverige. För det första så är de billigare och för det andra (och det här gillar jag nå djävulskt) så behöver man inte övertyga dem om att man är sjuk. Hos alla läkare jag har besökt (såvitt jag kan minnas) i sverige så har jag alltidbehövt övertala dem om att jag faktiskt behöver hjälp. Det har känts som en rättegång.
Jag brukar förbereda mig genom att kolla på nätet för vad jag kan ha och memorera symptomen. sen när man möter dem måste man stå på sig och inte vika sig en tum när de föreslår att man ska hem och vila för att det kanske blir bättre sen. Den enda funktionen Läkare har (i alla fall de på vårdcentralen) är att stå mellan mig och min medicin. De vill inte kosta länet för mycket pengar och därför tycker det att ipren kan nog bota det jag har, oavsett vad det är, det blir billigare så. Allra billigast blir det ifall patienten bara går hem och dör utan att göra så mycket väsen av sig.
Läkare på svenska vårdcentraler är hemska och genuint elaka.
Annat är det i frankrike. Tydligen så kan man likna deras vårdsystem som ett oändligt djupt hål där lastbillar med pengar kommer och står på kö för att tippa. Läkaren började med att göra en allmän undersökning på mig. han kollade blodtryck, puls, andning, allt! Detta har inte hänt i sverige sedan jag var liten och mamma tog mig till läkaren för den årliga undersökningen. Sen skrev han utan knussel ut ett recept på 4 mediciner.
Medicinerna kostade ca 200 kr, i sverige hade de kostat 200 kr styck! dessutom får de tillbaka de mesta av kostnade för mediciner via sin "social security" så i verkligheten kostar den bara ett tiotal kronor för en fransman.
Ett par positiva punkter som avslutning: jag har slutat röka, eller rättare sagt så har jag inte rökt sen i söndags vilket är ganska fräsht. Jag håller på att vänja mig av från kaffe, inte druckit det på 3 dagar. tydeligen tar det 5 dagar att avvänja sig så ta i trä att jag ska må bättre snart. Jag tror jag även har gått ner i vikt. Att bara äta lite ris i 5+ dagar gör att man tappar lite.
Imorgon fyller jag 27 år. Hoppas på ett bra år, mitt 25e år var nog det bästa i mitt liv och det 26e var inte långt efter.
11.2.14
mår dåligt
Jag fick en släng av vinterkräksjukan igår. Mår fortfarande rätt kasst idag. jag har också haft problem med mina kurser. Det finns en speciell person på data-instutitionen på Umeå som verkligen skulle behöva gå en charm-kurs. maken till spydig person för man leta efter.
Jag har massor med småbråk med flickvännen också. Beror antagligen på att jag är trött, jag brukar bli stingslig när jag inte får sova tillräckligt.
Det kan också bero på att jag börjar bli lite trött på att sitta inne i den här lägenheten dagarna i ända. jag måste komma ut på något vis men det verkar så jobbigt. Har inte energin just nu.
Kanske beror det på att allt i det här landet är kallt. Alla lägenheter är fyllda med den fuktiga kalla luften som finns utomhus och tränger sig in genom kläderna. jag har inte känt mig varm på två veckor. jag sover med ylle-sockar. Golven är också kalla. Det är nog om fötterna jag fryser mest. jag hoppar från matta till matta som om golvet vore lava, fast kallt istället för varmt. Jag förstår varför fransmännen går omkring med skor inomhus.
Jag har massor med småbråk med flickvännen också. Beror antagligen på att jag är trött, jag brukar bli stingslig när jag inte får sova tillräckligt.
Det kan också bero på att jag börjar bli lite trött på att sitta inne i den här lägenheten dagarna i ända. jag måste komma ut på något vis men det verkar så jobbigt. Har inte energin just nu.
Kanske beror det på att allt i det här landet är kallt. Alla lägenheter är fyllda med den fuktiga kalla luften som finns utomhus och tränger sig in genom kläderna. jag har inte känt mig varm på två veckor. jag sover med ylle-sockar. Golven är också kalla. Det är nog om fötterna jag fryser mest. jag hoppar från matta till matta som om golvet vore lava, fast kallt istället för varmt. Jag förstår varför fransmännen går omkring med skor inomhus.
5.2.14
En del dar är som de är.
Idag gick många koppar sönder. både föll i golvet när min flickvän gick omkring i köket. Den ena var rätt mycket mitt fel, jag hade stält den precis framför en grej som hon behövde och hon såg den inte.
Dagen har inte bara varit trasig. jag har culat i frankrike för första gången! Tog en liten tur på 20 km där jag spenderade den mesta tiden med att försöka hitta tillbaka hem. Jag fick dock se ett par vackra vyer över de snötäckta bergen och fick en rejäl klättring.
Cykeln jag använder, ett lån från min beau-pere, är däremot tok-stor. jag känner mig som stålmannen när jag sitter på den. Förövrigt så är Fransk lera mycket halare än Svensk.
Idag gick många koppar sönder. både föll i golvet när min flickvän gick omkring i köket. Den ena var rätt mycket mitt fel, jag hade stält den precis framför en grej som hon behövde och hon såg den inte.
Dagen har inte bara varit trasig. jag har culat i frankrike för första gången! Tog en liten tur på 20 km där jag spenderade den mesta tiden med att försöka hitta tillbaka hem. Jag fick dock se ett par vackra vyer över de snötäckta bergen och fick en rejäl klättring.
Cykeln jag använder, ett lån från min beau-pere, är däremot tok-stor. jag känner mig som stålmannen när jag sitter på den. Förövrigt så är Fransk lera mycket halare än Svensk.
1.2.14
en tanke om språk
Det är Franska runt omkting mig på alla sidor. Jag har flyttat till syd-västra frankrike tillsammans med min flickvän. Ingen talar engelska. Sakta men säkert börjar jag plocka upp språket.
Något som slår mig medan det här händer är hur ljuden hämtar mening.
Jag har märkt att de flesta franska ord jag känner igen inte har en fransk betydelse på samma sätt som engelska ord har engelska betydelser eller svenska svenska. När jag hör ett svenskt eller engelskt ord så är meningen bara där. Ibland har olika ord samma mening (abstract och abstrakt) och ibland kan de användas för att utrycka samma sak men inte vara lika (chair och stol, detta är förövrigt ett fenomen som förtjänar mer utredning) .
När jag hör franska ord så är de bara ett fåtal som har en fransk mening (bonjour t.ex) resten av orden har en ikonisk mening (la rue betyder "the road"). Ljuden själva är inte meningsbärande utan är endast pekare på ett passande engelskt ord. Att de pekar på ett engelskt ord och inte på ett svensk är också intressant: jag gissar att det kommer ifrån att när jag frågar om något ord så får jag en engelsk förklaring. Det franska ordet blir associerat med ett engelskt men inte ett svenskt.
Att höra orden är också intressant. Om jag är trött så orkar jag inte lyssna efter induviduella ord utan allt blir bara en ström av ljud. Om jag koncentrerar mig kan jag urskilja var orden slutar och börjar.
Ett häftigt fenomen som jag upplevt ett par gånger är att jag har hört någon säga en fras som låter helt som rappakalja. Jag har inte uppfatat vilka eller hur många ord som fanns i frasen. Plötsligt, efter kanske fem-sex sekunder så "hör" jag i mitt huvud vad som sas. Jag har samtidigt ett minne av att jag inte visste vilka ord det var och ett minne av vilka ord som sas. mycket häftigt.
Jag gissar att fenomenet beror på att ord är inte något fysiskt utan en abstrakt konstruktion. Vi kan abstrakta ord som vi matchar ljud mot. När vi hör någon prata och kan språket så lyssnar vi egentligen på de abstrakta orden (vi lyssnar mest på dem iallafall) och inte på ljuden. När man stöter på ett språk man inte kan så har vi inga abstrakta ord att lyssna på utan vi hör bara den otolkade strömmen av ljud som kommer från munnen.
Jag har kastat in mina upplevelser i en jackendoffsisk Parallel architecture och de har nog blivit färgade av det. Jag hypotiserar att man går igenom tre faser när man lär sig ett (talat) språk: phonologiskt, syntaktisk och semantiskt. I början processen befinner man sig i den phonologiska fasen: man försöker bekanta sig med de ljud som används i språket, vilka ljud är meningsbärande och vilka kommer bara med?
I den andra fasen (som jag befinner mig i nu) börjar man urskilja ordens gränser och de första gramatiska reglerna. Man börjar sortera ljuden i object, subject, verb, adjective osv.
Den tredje fasen är då man främst intresserar sig för meningen bakom ljuden.
När jag säger aatt det är faser så menar jag kanske mer områden som man fokuserar på. är man i den semanstiska fasen krävs det inte särskilt mycket koncentration för att hör vilka ljud det är. faserna är alltså heirarkiska men inte diskreta, man kan lätt röra sig mellan de olika fokus områdena men det krävs att man bemästrar den phonologiska delen för att man ska kunna bemästra(,utforska, processera, använda, fokusera...) den syntaktiska delen.
Något som slår mig medan det här händer är hur ljuden hämtar mening.
Jag har märkt att de flesta franska ord jag känner igen inte har en fransk betydelse på samma sätt som engelska ord har engelska betydelser eller svenska svenska. När jag hör ett svenskt eller engelskt ord så är meningen bara där. Ibland har olika ord samma mening (abstract och abstrakt) och ibland kan de användas för att utrycka samma sak men inte vara lika (chair och stol, detta är förövrigt ett fenomen som förtjänar mer utredning) .
När jag hör franska ord så är de bara ett fåtal som har en fransk mening (bonjour t.ex) resten av orden har en ikonisk mening (la rue betyder "the road"). Ljuden själva är inte meningsbärande utan är endast pekare på ett passande engelskt ord. Att de pekar på ett engelskt ord och inte på ett svensk är också intressant: jag gissar att det kommer ifrån att när jag frågar om något ord så får jag en engelsk förklaring. Det franska ordet blir associerat med ett engelskt men inte ett svenskt.
Att höra orden är också intressant. Om jag är trött så orkar jag inte lyssna efter induviduella ord utan allt blir bara en ström av ljud. Om jag koncentrerar mig kan jag urskilja var orden slutar och börjar.
Ett häftigt fenomen som jag upplevt ett par gånger är att jag har hört någon säga en fras som låter helt som rappakalja. Jag har inte uppfatat vilka eller hur många ord som fanns i frasen. Plötsligt, efter kanske fem-sex sekunder så "hör" jag i mitt huvud vad som sas. Jag har samtidigt ett minne av att jag inte visste vilka ord det var och ett minne av vilka ord som sas. mycket häftigt.
Jag gissar att fenomenet beror på att ord är inte något fysiskt utan en abstrakt konstruktion. Vi kan abstrakta ord som vi matchar ljud mot. När vi hör någon prata och kan språket så lyssnar vi egentligen på de abstrakta orden (vi lyssnar mest på dem iallafall) och inte på ljuden. När man stöter på ett språk man inte kan så har vi inga abstrakta ord att lyssna på utan vi hör bara den otolkade strömmen av ljud som kommer från munnen.
Jag har kastat in mina upplevelser i en jackendoffsisk Parallel architecture och de har nog blivit färgade av det. Jag hypotiserar att man går igenom tre faser när man lär sig ett (talat) språk: phonologiskt, syntaktisk och semantiskt. I början processen befinner man sig i den phonologiska fasen: man försöker bekanta sig med de ljud som används i språket, vilka ljud är meningsbärande och vilka kommer bara med?
I den andra fasen (som jag befinner mig i nu) börjar man urskilja ordens gränser och de första gramatiska reglerna. Man börjar sortera ljuden i object, subject, verb, adjective osv.
Den tredje fasen är då man främst intresserar sig för meningen bakom ljuden.
När jag säger aatt det är faser så menar jag kanske mer områden som man fokuserar på. är man i den semanstiska fasen krävs det inte särskilt mycket koncentration för att hör vilka ljud det är. faserna är alltså heirarkiska men inte diskreta, man kan lätt röra sig mellan de olika fokus områdena men det krävs att man bemästrar den phonologiska delen för att man ska kunna bemästra(,utforska, processera, använda, fokusera...) den syntaktiska delen.
28.1.14
26.1.14
på resande fot
sitter i barndomshemmet och skriver ett snabbinlägg. jag har putsat lite på ett par inlägg men de har inte blivit jättebra så jag sparar dem till senare när jaag har tid att skriva om dem.
tid har väll varit lite av temat den här veckan, eller att jag har för lite tid. jag har varit stressad dagligen i snart 3 månader. ibland är det bra stress som triggar igång mig men ofta är det bara ångestladdad stress som får mig att må dåligt. Den får mig att känna att jag inte når upp till målen.
Jag hyser väll inga större förhoppningar om att jag kommer vara stressfri nästa vecka heller men jag hoppas trenden går dit iallafall. På tisdag bär det nämligen av till frankrike och till min fina flickvän. jag ska bo hos henne i förhoppningsvis två månader innan jag måste tillbaka till umeå. vi kmmer bo i sydvästra frankrike i en medelstor stad. Jag är väldigt peppad på att uppleva frankrike "innefrån" och att förbättra min franska, vilket inte kommer vara så svårt.
Att lära sig franska kommer faktiskt bli skitkul. Inte bara för att jag kan prata med fler människor och får tillgång till utryck, metaforer och annan strukturering utan för att jag faktiskt kan testa i praktiken många av de teorier och modeller som jag pluggat. Jag tror inte det kommer bli lätt men det kommer bli spännande.
För att gå tillbaka till stress: Jag är ganska orolig att jag kommer bli överstressad, att jag kommer vänja mig vid att alltid ha lite ångest och söka mig till sådana situtiioner som framkallar det. jag vill inte vara ångestfylld hela livet, Jag vill vara glad och fri.
Det verkar dock som jag börjar kunna hanteras med ångesten och den press som jag lägger på mig själv. Vanligtvis känner jag ett tryck på mig själv att jag måste prestera mitt absulut bästa på varje uppgift som kommer. För uppgiften jag har nu så känner jag att det är ok om det inte blir helt rätt. Kanske är det för att jag inte riktigt tycker om läraren. kanske är det att jag har mognat lite och inte tycker det är hela världen om något blir lite fel.
tid har väll varit lite av temat den här veckan, eller att jag har för lite tid. jag har varit stressad dagligen i snart 3 månader. ibland är det bra stress som triggar igång mig men ofta är det bara ångestladdad stress som får mig att må dåligt. Den får mig att känna att jag inte når upp till målen.
Jag hyser väll inga större förhoppningar om att jag kommer vara stressfri nästa vecka heller men jag hoppas trenden går dit iallafall. På tisdag bär det nämligen av till frankrike och till min fina flickvän. jag ska bo hos henne i förhoppningsvis två månader innan jag måste tillbaka till umeå. vi kmmer bo i sydvästra frankrike i en medelstor stad. Jag är väldigt peppad på att uppleva frankrike "innefrån" och att förbättra min franska, vilket inte kommer vara så svårt.
Att lära sig franska kommer faktiskt bli skitkul. Inte bara för att jag kan prata med fler människor och får tillgång till utryck, metaforer och annan strukturering utan för att jag faktiskt kan testa i praktiken många av de teorier och modeller som jag pluggat. Jag tror inte det kommer bli lätt men det kommer bli spännande.
För att gå tillbaka till stress: Jag är ganska orolig att jag kommer bli överstressad, att jag kommer vänja mig vid att alltid ha lite ångest och söka mig till sådana situtiioner som framkallar det. jag vill inte vara ångestfylld hela livet, Jag vill vara glad och fri.
Det verkar dock som jag börjar kunna hanteras med ångesten och den press som jag lägger på mig själv. Vanligtvis känner jag ett tryck på mig själv att jag måste prestera mitt absulut bästa på varje uppgift som kommer. För uppgiften jag har nu så känner jag att det är ok om det inte blir helt rätt. Kanske är det för att jag inte riktigt tycker om läraren. kanske är det att jag har mognat lite och inte tycker det är hela världen om något blir lite fel.
19.1.14
Andra veckan
Den här veckan tänkte jag prata om:
1. obamas socialism
2. hangout movies
3. stress
1. Obamas socialism
Jag råkade snubbla över den här lilla texten:
1. obamas socialism
2. hangout movies
3. stress
1. Obamas socialism
Jag råkade snubbla över den här lilla texten:
An economics professor at a local college made a statement that he had never failed a single student before, but had recently failed an entire class. That class had insisted that Obama’s socialism worked and that no one would be poor and no one would be rich, a great equalizer.
The professor then said, “OK, we will have an experiment in this class on Obama’s plan”.. All grades will be averaged and everyone will receive the same grade so no one will fail and no one will receive an A…. (substituting grades for dollars – something closer to home and more readily understood by all).
After the first test, the grades were averaged and everyone got a B. The students who studied hard were upset and the students who studied little were happy. As the second test rolled around, the students who studied little had studied even less and the ones who studied hard decided they wanted a free ride too so they studied little.
The second test average was a D! No one was happy. When the 3rd test rolled around, the average was an F. As the tests proceeded, the scores never increased as bickering, blame and name-calling all resulted in hard feelings and no one would study for the benefit of anyone else.
To their great surprise, ALL FAILED and the professor told them that socialism would also ultimately fail because when the reward is great, the effort to succeed is great, but when government takes all the reward away, no one will try or want to succeed. Could not be any simpler than that.
förutom att den är helt orealistisk så finns det ett par intressanta punkter i texten.
Den antar att det bara är de få som får An som håller uppe hela smahället/ekonomin. Om vi antar att betygen är fördelade någurlunda jämt så kan vi se att i början när alla fick B så måste hela klassen varit uppe och nosat på den nivån. Det kan inte endast ha varit de riktigt hårt pluggande studenterna som drog upp genomsnittet (om det inte var möjligt att få i stort sett oändligt många poäng, något ändliga prov sällan gör). Detta betyder att de som var sämst antingen var väldigt få eller att de inte var så dålig igentligen.
De liknar detta också vid att få pengar i handen. Staten är någon slags ond robin hood som tar från de som förtjänar det och ger till de som sitter och sover längst bak i klassen. De som i verkligeheten faktiskt får pengar i handen (via socialbidrag och liknande) är försvinnande få. Pengarna används istället för att bekosta skolor, sjukvård, vägar och andra saker som man förväntar sig ska finnas i ett modernt samhälle.
Den tredje och mest slående tanken som jag fick är hur olika människosyn som finns mellan neoliberala och socialister. Eftersom jag har vuxit upp i ett socialistiskt land så ser jag världen från det perspektivet per default. Från ett neoliberalt perpektiv arbetar olika individer olika hårt. Världen är i stort rättvis (förutom den tjuviga staten) och den som arbetar hårdare får, om inget systematiskt hinder finns, mer än den som arbetar lite. (Man funderar inte så mycket på skillnaden i arbete: hur den som arbetar hårt med att gräva diken kan få mindre och den som arbetar mindre genom att basa över ett företag kan få mer. Tesen är att den som arbetar hårt får mer pengar, därför är det också sant att om man har mer pengar så har man arbetat hårt). Från ett socialistiskt perpektiv tittar man mer på skillander i systemet där individer arbetar. Man utalar sig inte om hur mycket varje individ arbetar utan försöker identifiera grupper som inte har samma möjlighet att tjäna mycket. Om du växte upp i förorten så är chansen rätt stor att du inte kommer ha möjlighet att få ett A på provet, chansen är defintivt mindre för dig än för den rika ungen vars pappa hjälpte professorn att få jobbet och som donerar pengar till skolan. Om du dessutom inte har en snopp så kan du bara drömma om att få ett A, du får nöja dig med ett B hur hårt du än pluggar.
Nu vet jag inte riktigt vad obamas socialism går ut på men det är kul att se skillnaderna i de bakomliggande antagandena.
2. Hangout movies
Säsong 5 av archer hade premiär på amerikanska måndagen. Vilken otrolig serie. Jag var rätt orolig efter säsong 4 att de hade "jumped the shark" men säsong 5 verkar vara en uppfriskande reboot av serien. Ska bli kul att se om de lyckas.
Jag hörde termen hangout movie beskriva serien och jag älskar den termen.
En hangout movie (eller serie) är en film där storyn inte spelar någon roll igentligen. Du tittar inte på den för att se hur det kommer sluta utan du tittar på den för att hänga lite med karaktärerna. Karaktärerna är så intressanta och samspelar så bra så storyn blir bara en bakgrund mot vilken karaktärerna kan interagera med varandra.
Archer är en pefekt sådan serie. Always sunny in philadelphia är en annan. Modern family har vissa drag åt det men storyn får lite för stort utrymme för att vara en renodlad hangout movie. interaktionen mellan sheldon och whats-her-face i big bang theory är också ganska hangout.
Clerks är väll den filmen som jag på rak arm kan komma på som faktiskt är en film som är en hangout movie.
3. Stress
Att åka till indonesien i en månad under oktober/november är en bra ide. Att tro att man kan komma ifatt studierna utan anstränging är inte en bra ide.
Under de senaste två månaderna har jag varit stressad utan dess like. Jag har varit upptagen varje dag och legat på kvällen i sängen och gjort listor på vad jag måste göra dagen efter.
Nu är jag äntligen klar med allt som har legat och tryckt på. En tenta den här veckan och en tenta förra veckan var det som gjorde slut på den här terminens ångest. Nu är jag fri! jag börjar nya kurser imorgon, med nya scheman och nya uppgifter men det är just den nystart jag behöver.
Stressen har gjort att jag ser att ett av mina nyårslöften är helt orealistiskt. att cykla 50 km i veckan kommer nog inte gå. speciellt när det nu under vintern inte går att hålla något riktigt tempo uppe. En vanlig sommardag kan jag snitta 12-13 km i timmen på en tur enligt strava. På vintern sjunker det till 8-9km/h. det betyder 5+ frusna timmar i veckan, varje vecka, hela året för att nå mitt mål. Tillsammans med prep-tiden (vilket är den jag avskyr mest med cykling) så får man lägga till ca 2 timmar i veckan. det börjar kännas övermäktigt.
Kanske ska jag byta löftet till ett visst antal timmar i sadeln? Jag funderade på om jag skulle mäta i sträcka eller i tid när jag tog löftet. Jag tror att sträcka kommer vara mer motiverande att cykla fort, om man mäter i tid så finns risken att man bara sitter av tiden. Problemet med att mäta i sträcka är att man kan lockas att cykla på grusvägar, eljusspår osv för att få snabba, lätta kilometer. Syftet med löftet var att fostra motorscheman som används i tekniskt krävande terräng. Vi får som sagt se om det hade varit bättre med någon annan mätmetod.
En vecka kvar i Umeå innan andra äventyr!
3. Stress
Att åka till indonesien i en månad under oktober/november är en bra ide. Att tro att man kan komma ifatt studierna utan anstränging är inte en bra ide.
Under de senaste två månaderna har jag varit stressad utan dess like. Jag har varit upptagen varje dag och legat på kvällen i sängen och gjort listor på vad jag måste göra dagen efter.
Nu är jag äntligen klar med allt som har legat och tryckt på. En tenta den här veckan och en tenta förra veckan var det som gjorde slut på den här terminens ångest. Nu är jag fri! jag börjar nya kurser imorgon, med nya scheman och nya uppgifter men det är just den nystart jag behöver.
Stressen har gjort att jag ser att ett av mina nyårslöften är helt orealistiskt. att cykla 50 km i veckan kommer nog inte gå. speciellt när det nu under vintern inte går att hålla något riktigt tempo uppe. En vanlig sommardag kan jag snitta 12-13 km i timmen på en tur enligt strava. På vintern sjunker det till 8-9km/h. det betyder 5+ frusna timmar i veckan, varje vecka, hela året för att nå mitt mål. Tillsammans med prep-tiden (vilket är den jag avskyr mest med cykling) så får man lägga till ca 2 timmar i veckan. det börjar kännas övermäktigt.
Kanske ska jag byta löftet till ett visst antal timmar i sadeln? Jag funderade på om jag skulle mäta i sträcka eller i tid när jag tog löftet. Jag tror att sträcka kommer vara mer motiverande att cykla fort, om man mäter i tid så finns risken att man bara sitter av tiden. Problemet med att mäta i sträcka är att man kan lockas att cykla på grusvägar, eljusspår osv för att få snabba, lätta kilometer. Syftet med löftet var att fostra motorscheman som används i tekniskt krävande terräng. Vi får som sagt se om det hade varit bättre med någon annan mätmetod.
En vecka kvar i Umeå innan andra äventyr!
12.1.14
nyårslöften
Hej,
Jag hoppas det inte är någon som läser den här bloggen. inte för att det någonsin var så många. Livet kom emellan och jag slutade skriva. Nu har livet förändrats igen och jag skulle vilja skriva igen. Det passar extra bra så här i början på januari: jag kan göra dt till ett nyårslöfte.
Syftet med att skriva bloggen är att få in en vana att skriva. jag har tidigare varit väldigt dålig på att faktiskt få ner tankar på papper, de har trivits så bra uppe i i skallen på mig. Jag inser att vara duktig på att utrycka sig är något som kommer hjälpa mig i livet och därför vill jag få en vana att skriva med förhoppningen att det med tiden kommer gå lättare och snabbare.
Nyårslöften:
1. Skriv ett (1) bloginlägg i veckan.
När året är slut hoppas jag att det har blivit 52 bloginlägg. Jag hade funderingar på om jag skulle göra en regel om längden på inläggen, 1000 ord verkade vara en rimlig gräns när jag funderade på det men nu tycks det vara en väldigt stor siffra. Vi får se.
Inläggen kommer antagligen vara en sorts dagbok eller tar iallafall avstamp i mitt liv. Jag kommer nog skriva osammanhängande om allt som fångar mitt intresse och inspiration för dagen.
bloggen är tänkt att vara en dagbok som ingen ska läsa. Varför lägga upp den på nätet då istället för en trygg och mörk hårddisk? jag antar att jag inte riktigt kan svara på det. Jag tror att det är för att det ska vara MÖJLIGT att någon läser det, så att jag skriver mot en publik istället för mot mig själv.
2. Cykla 50km i veckan.
detta löfte börjar redan bli svårt. jag ville ha ett löfte om cykling så att jag blir motiverad och tvingad att cykla. det jag behöver är mängdträning. nu är jag dock orolig för sträckan jag har bestämt mig för. Det snöade rejält i Umeå igår så det kommer bli svårare att hitta stigar aatt cykla på framöver. Sedan vet jag att jag också kommer resa en hel del det här året så många cykelpass kommer gå bort. Kanske att jag modifierar löftet till '25 km ren stig' senare framåt våren.
3. Kunna konversera på Franska.
Min flickvän är fransyska. Hon talar förvånansvärt bra svenska. Innan jul flyttade hon tillbaka till frankrike för att hitta ett jobb och lämnade mig i kylan och mörkret. I februari åker jag ner till frankrike för att bo med henne i två månader. Jag vill att hon ska kunna prata med mig på sitt modersmål och jag vill kunna göra mig förstådd i frankrike.
4. Slutföra ett projekt.
Jag har 100-tals påbörjade projekt i lägenheten, hårdisken och i huvudet. Jag vill avsluta ett av dem. just nu siktar jag på att det blir ett programmerings-projekt av något slag. Det skulle vara sjönt att äntligeen göra klart något och att ha något att visa upp. Det vore i och för sig skönt att faktiskt avsluta ett av nyårslöftena...
Förutom dessa löften så hoppas jag bli smartare, snyggare, friskare, gladare och mer intressant under året. Jag ska även bli rik.
Planeringen för året ser ut som så att jag åker till frankrike i februari-mars, kommer tillbaka till umeå i april-maj och sedan åker tillbaka till frankrike i sommar. Som det ser ut nu så måste hela hösten spenderas i umeå. Vi får se om jag kan komma undan på något sätt.
Ok, det här får duga som ett första inlägg för året. Förhoppningsvis blir det enklare ju längre tiden går.
Jag hoppas det inte är någon som läser den här bloggen. inte för att det någonsin var så många. Livet kom emellan och jag slutade skriva. Nu har livet förändrats igen och jag skulle vilja skriva igen. Det passar extra bra så här i början på januari: jag kan göra dt till ett nyårslöfte.
Syftet med att skriva bloggen är att få in en vana att skriva. jag har tidigare varit väldigt dålig på att faktiskt få ner tankar på papper, de har trivits så bra uppe i i skallen på mig. Jag inser att vara duktig på att utrycka sig är något som kommer hjälpa mig i livet och därför vill jag få en vana att skriva med förhoppningen att det med tiden kommer gå lättare och snabbare.
Nyårslöften:
1. Skriv ett (1) bloginlägg i veckan.
När året är slut hoppas jag att det har blivit 52 bloginlägg. Jag hade funderingar på om jag skulle göra en regel om längden på inläggen, 1000 ord verkade vara en rimlig gräns när jag funderade på det men nu tycks det vara en väldigt stor siffra. Vi får se.
Inläggen kommer antagligen vara en sorts dagbok eller tar iallafall avstamp i mitt liv. Jag kommer nog skriva osammanhängande om allt som fångar mitt intresse och inspiration för dagen.
bloggen är tänkt att vara en dagbok som ingen ska läsa. Varför lägga upp den på nätet då istället för en trygg och mörk hårddisk? jag antar att jag inte riktigt kan svara på det. Jag tror att det är för att det ska vara MÖJLIGT att någon läser det, så att jag skriver mot en publik istället för mot mig själv.
2. Cykla 50km i veckan.
detta löfte börjar redan bli svårt. jag ville ha ett löfte om cykling så att jag blir motiverad och tvingad att cykla. det jag behöver är mängdträning. nu är jag dock orolig för sträckan jag har bestämt mig för. Det snöade rejält i Umeå igår så det kommer bli svårare att hitta stigar aatt cykla på framöver. Sedan vet jag att jag också kommer resa en hel del det här året så många cykelpass kommer gå bort. Kanske att jag modifierar löftet till '25 km ren stig' senare framåt våren.
3. Kunna konversera på Franska.
Min flickvän är fransyska. Hon talar förvånansvärt bra svenska. Innan jul flyttade hon tillbaka till frankrike för att hitta ett jobb och lämnade mig i kylan och mörkret. I februari åker jag ner till frankrike för att bo med henne i två månader. Jag vill att hon ska kunna prata med mig på sitt modersmål och jag vill kunna göra mig förstådd i frankrike.
4. Slutföra ett projekt.
Jag har 100-tals påbörjade projekt i lägenheten, hårdisken och i huvudet. Jag vill avsluta ett av dem. just nu siktar jag på att det blir ett programmerings-projekt av något slag. Det skulle vara sjönt att äntligeen göra klart något och att ha något att visa upp. Det vore i och för sig skönt att faktiskt avsluta ett av nyårslöftena...
Förutom dessa löften så hoppas jag bli smartare, snyggare, friskare, gladare och mer intressant under året. Jag ska även bli rik.
Planeringen för året ser ut som så att jag åker till frankrike i februari-mars, kommer tillbaka till umeå i april-maj och sedan åker tillbaka till frankrike i sommar. Som det ser ut nu så måste hela hösten spenderas i umeå. Vi får se om jag kan komma undan på något sätt.
Ok, det här får duga som ett första inlägg för året. Förhoppningsvis blir det enklare ju längre tiden går.
29.12.12
11.12.12
Mat-tips
Jag har en ny favorit rätt! Bacon och spenat! det går snabbt och lätt att laga ifall man inte orkar gör något vettigt. Om jag är sliten och inte orkar laga något eller om jag har brottom så blir det ofta att jag lagar den här.
Du behöver:
1 paket bacon
en halv gul lök
en vitlöksklyfta
ca 300 gr hackad spenat
Hacka baconet och börja steka det. Under tiden som det steks så hackar du lökarna. Jag brukar bara använda en halv lök, tycker det räcker. bär du har hackat klart så slänger du i löken. Låt löken bli lite, lite mjuk innan du häller på spenaten. Spenaten jag brukar köpa säljs i 600g påsar och jag brukar använda en halv påse per gång. Jag slänger i spenaten frusen och häller på lite vatten. salta och peppra. När all spenat är tinad och varm så är maten klar. Jag har blivit ganska bra på att veta hur mycket vaatten som ska hällas på men om det blir något över så häll bort det.
smaklig (och snabb) måltid.
Du behöver:
1 paket bacon
en halv gul lök
en vitlöksklyfta
ca 300 gr hackad spenat
Hacka baconet och börja steka det. Under tiden som det steks så hackar du lökarna. Jag brukar bara använda en halv lök, tycker det räcker. bär du har hackat klart så slänger du i löken. Låt löken bli lite, lite mjuk innan du häller på spenaten. Spenaten jag brukar köpa säljs i 600g påsar och jag brukar använda en halv påse per gång. Jag slänger i spenaten frusen och häller på lite vatten. salta och peppra. När all spenat är tinad och varm så är maten klar. Jag har blivit ganska bra på att veta hur mycket vaatten som ska hällas på men om det blir något över så häll bort det.
smaklig (och snabb) måltid.
6.12.12
Det hade snöat ja...
Jag vill åka som DCP åker
YES. It's a DCP Mini-Movie from YES. Snowboard TV on Vimeo.
Jag vill åka på en resa som bröderna Provo åker påSteelhead and Spines- The Provo Bros from The Provo Bros on Vimeo.
4.12.12
vinterdäck
Efter mycket om och men så har vintern äntligen kommit till umeå. Snön ligger vit på fur och gran och med snön så har gatorna blivit väldigt hala. det är speciellt halt för mig som cyklar med semi-slicks och eftersom jag cyklar typ överallt så bestämde jag mig för att investera i ett par dubbdäck.
Jag satte mig på cykeln och gav mig iväg till ersboda där biltema ligger. Med barmark brukar det ta ungefär 10 minuter att ta sig dit, så fort skulle det inte gå idag.
En av de saker som slog mig när temperaturen började krypa ner mot nollan var att i umeå så är de väldigt snabba på att ploga och sanda. I Stockholm kan det vara lite si och sådär med plogandet, ibland går det fort och ibland tar det lång tid. Här är det sandat och klart när du är färdig med morgonmackan. Trots detta så fanns det små vallar där cykelvägen korsar andra vägar. Jag kommer speciellt ihåg en slingrande nerförsbacke med många korsande vägar. Jag sladdade mig nerför den med mina mönsterlösa däck, i kurvurna försökte jag bromsa med frambromsen (bakbromsen har rostat fast) och när jag kom ner (helskinnad men med hjärtat i halsen) så ficka jag ställa mig upp och trampa upp på andra sidan dalen i näst högsta växeln (växlarna har frusit fast).
Den största upptäckten jag gjorde på väg till biltema var att min kondis har helt försvunnit. Jag väser som en asthmatiker även när jag ska cykla slättförs. jag skyller på en lång och mörk höst som helt har sugit träningslusten från mig.
På vägen tillbaka, med dubbdäcken hängande runt halsen som segerkransar, cyklade jag igenom mariedal. Mariedal är ett grönområde i närheten av ett motionsområde. Det ser ut lite som en golfbana med böljande kullar, bäckar och broar, ett perfekt ställe att åka skidor! Men det fanns inga skidspår där. I Stockholm är det nån som hasar upp ett spår på golfbanorna om det är en ovanligt frostig natt, att plocka löv och barr från klistervallan är legio. Det som de hade gjort här var att de hade kört med en maskin och komprimerat snön. Inte som ett skejtspår utan som en grund för resten av säsongen.
Det varkar som om man ska göra nånting så ska man göra det rätt när man är i norrland.
Jag satte mig på cykeln och gav mig iväg till ersboda där biltema ligger. Med barmark brukar det ta ungefär 10 minuter att ta sig dit, så fort skulle det inte gå idag.
En av de saker som slog mig när temperaturen började krypa ner mot nollan var att i umeå så är de väldigt snabba på att ploga och sanda. I Stockholm kan det vara lite si och sådär med plogandet, ibland går det fort och ibland tar det lång tid. Här är det sandat och klart när du är färdig med morgonmackan. Trots detta så fanns det små vallar där cykelvägen korsar andra vägar. Jag kommer speciellt ihåg en slingrande nerförsbacke med många korsande vägar. Jag sladdade mig nerför den med mina mönsterlösa däck, i kurvurna försökte jag bromsa med frambromsen (bakbromsen har rostat fast) och när jag kom ner (helskinnad men med hjärtat i halsen) så ficka jag ställa mig upp och trampa upp på andra sidan dalen i näst högsta växeln (växlarna har frusit fast).
Den största upptäckten jag gjorde på väg till biltema var att min kondis har helt försvunnit. Jag väser som en asthmatiker även när jag ska cykla slättförs. jag skyller på en lång och mörk höst som helt har sugit träningslusten från mig.
På vägen tillbaka, med dubbdäcken hängande runt halsen som segerkransar, cyklade jag igenom mariedal. Mariedal är ett grönområde i närheten av ett motionsområde. Det ser ut lite som en golfbana med böljande kullar, bäckar och broar, ett perfekt ställe att åka skidor! Men det fanns inga skidspår där. I Stockholm är det nån som hasar upp ett spår på golfbanorna om det är en ovanligt frostig natt, att plocka löv och barr från klistervallan är legio. Det som de hade gjort här var att de hade kört med en maskin och komprimerat snön. Inte som ett skejtspår utan som en grund för resten av säsongen.
Det varkar som om man ska göra nånting så ska man göra det rätt när man är i norrland.
28.11.12
tillbaka från de döda?
Har börjat få lite skrivlust igen.
I augusti flyttade jag upp till umeå för att studera kognitions vetenskap. Sedan dess har det varit ganska hektiskt och mycket nya intryck. Nu börjar jag få lite ordning på tillvaron och då känner jag att jag kanske borde skriva lite igen.
Jag tänkte börja lite lätt med att visa den här videon:
Han är ju ingen historiker kan man säga men speciellt den sista delen på videon tycker jag är mycket spännande.
I augusti flyttade jag upp till umeå för att studera kognitions vetenskap. Sedan dess har det varit ganska hektiskt och mycket nya intryck. Nu börjar jag få lite ordning på tillvaron och då känner jag att jag kanske borde skriva lite igen.
Jag tänkte börja lite lätt med att visa den här videon:
Han är ju ingen historiker kan man säga men speciellt den sista delen på videon tycker jag är mycket spännande.
19.8.12
Sommarslut
Hej igen,
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att skriva under sommaren men kunde inte tvinga mig till det när det var så fantastiskt trevligt. Jag har skrivit en del saker som jag inte vill lägga ut på nätet, bland annat en teraputisk stream of consciousness som hjälpte mig otroligt mycke.
Apropå consciousness så blev jag antagen till kognitionsvetenskaps-programmet i umeå. nästa vecka flyttar jag upp. Hela sommaren har spenderats med att försöka förklara vad kognitionsvetenskap är, jag vet fortfarande inte riktigt hur man ska förklarar det men det verkar vara intressant.
Nu när jag kommer ha lite flera fasta rutiner så kommer jag antaligen försöka hålla liv i bloggen. jag kommer fortsätta att ha den som ett sätt att spy ur mig och försöka organisera tankar.
Björnbären börjar mogna, nu kommer hösten och ett nytt kapitel.
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att skriva under sommaren men kunde inte tvinga mig till det när det var så fantastiskt trevligt. Jag har skrivit en del saker som jag inte vill lägga ut på nätet, bland annat en teraputisk stream of consciousness som hjälpte mig otroligt mycke.
Apropå consciousness så blev jag antagen till kognitionsvetenskaps-programmet i umeå. nästa vecka flyttar jag upp. Hela sommaren har spenderats med att försöka förklara vad kognitionsvetenskap är, jag vet fortfarande inte riktigt hur man ska förklarar det men det verkar vara intressant.
Nu när jag kommer ha lite flera fasta rutiner så kommer jag antaligen försöka hålla liv i bloggen. jag kommer fortsätta att ha den som ett sätt att spy ur mig och försöka organisera tankar.
Björnbären börjar mogna, nu kommer hösten och ett nytt kapitel.
10.7.12
southern zombies
Jag har ett ohälsosamt intresse för det stora landet i väster och någonting som verkar trenda just nu i sydstaterna är zombies. Sydstaterna har för mig alltid varit lite ointressanta, NY och californien har alltid liksom varit mer intressant, det som händer där sprids till andra delar av landet och andra länder) men det som händer i sydstaterna blir lokala händelser.
Hur som helst verkar zombies vara heta just nu. Det finns en TV-serie som heter Walking Dead som utspelar sig runt Atlanta (de kanske har ändrat sig, har bara sett första säsongen) och i våras så var det en man i Miami som försökte äta upp ansiktet på någon stackare. Ansiktsätaren var hög på badsalt (med badsalt menas syntetiska droger som går att sälja lagligt över nätet så länge som man kallar det för salter och skriver stora "ÄT INTE" skyltar på paketen) och polisen var tvungen att skjuta honom.
Förvirrade personer som det inte går att resonera med och som äter upp andra människor levande kan ju inte vara annat än zombies, eller?
för att göra det hela ännu mer absurt så finns det en dansstil där man hasar omkring, slänger med armarna och ser allmänt ickekommunikativ ut. Frågan är om vi kommer märka när zombisarna kommer?
Hur som helst verkar zombies vara heta just nu. Det finns en TV-serie som heter Walking Dead som utspelar sig runt Atlanta (de kanske har ändrat sig, har bara sett första säsongen) och i våras så var det en man i Miami som försökte äta upp ansiktet på någon stackare. Ansiktsätaren var hög på badsalt (med badsalt menas syntetiska droger som går att sälja lagligt över nätet så länge som man kallar det för salter och skriver stora "ÄT INTE" skyltar på paketen) och polisen var tvungen att skjuta honom.
Förvirrade personer som det inte går att resonera med och som äter upp andra människor levande kan ju inte vara annat än zombies, eller?
för att göra det hela ännu mer absurt så finns det en dansstil där man hasar omkring, slänger med armarna och ser allmänt ickekommunikativ ut. Frågan är om vi kommer märka när zombisarna kommer?
30.6.12
8.6.12
årstids-edits
http://brobomb.com/2012/06/goon-squad-laps-n-pabst/
Den här länken till BroBomb (grym blog förövrigt) fick mig att börja tänka på de olika säsongerna i skidåkning.
Precis som de säger så blir det edits man ser på våren/sommaren mycket smoothare och lekfullare än de man ser i, typ, december.
på sommaren blir man bortskämd av innovativ och kreativ åkning på Mt Hood, whistler och folgefonna. De hittar ny axlar att rotera runt, nördiga och tekniska switch-ups och flatland trick. När ser man annars flatland trick?
I december verkar alla edits komma från parkerna i breckenridge. tävlings kungarna ska hinna lära sig att snurra ett halvt varv till för att försöka t sig till finalen. Tricken är stora, kliniska och konstruerade för att funka på slope-style tävlingar.
Det blir en verklig kontrast när man tittar på snowboard-edits från samma tidpunkt på året (ok, lite innan, typ november). bloggar blir översvämmade av små edits från "the bone zone" eller -yard, jag kommer inte ihåg. det är en liten glänta i colorado eller utah där ett gäng snowboard åkare har byggt en minipark av gammalt byggmaterial. De gör småtrix, grillar och dricker öl/röker på.
Är skillanden på edits beroende av årstid ett resultat av olika sorters åkning eller beror det på att vi vill se olika sorters åkning?
Den här länken till BroBomb (grym blog förövrigt) fick mig att börja tänka på de olika säsongerna i skidåkning.
Precis som de säger så blir det edits man ser på våren/sommaren mycket smoothare och lekfullare än de man ser i, typ, december.
på sommaren blir man bortskämd av innovativ och kreativ åkning på Mt Hood, whistler och folgefonna. De hittar ny axlar att rotera runt, nördiga och tekniska switch-ups och flatland trick. När ser man annars flatland trick?
I december verkar alla edits komma från parkerna i breckenridge. tävlings kungarna ska hinna lära sig att snurra ett halvt varv till för att försöka t sig till finalen. Tricken är stora, kliniska och konstruerade för att funka på slope-style tävlingar.
Det blir en verklig kontrast när man tittar på snowboard-edits från samma tidpunkt på året (ok, lite innan, typ november). bloggar blir översvämmade av små edits från "the bone zone" eller -yard, jag kommer inte ihåg. det är en liten glänta i colorado eller utah där ett gäng snowboard åkare har byggt en minipark av gammalt byggmaterial. De gör småtrix, grillar och dricker öl/röker på.
Är skillanden på edits beroende av årstid ett resultat av olika sorters åkning eller beror det på att vi vill se olika sorters åkning?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)